Familjen, landsbygden och solidariteten

- Krismedvetenheten var stor hos alla. Det går inte att dra en barmhärtighetens mantel över det hela, säger Gudrun Brunegård. Det hon syftar på är valresultatet för Kristdemokraterna. 5,7 procent i riksdagsvalet förra året och så ska man minnas att efter rekordvalet 1998 har alla riksdagsval varit förlusttyngda.

Gudrun Brunegård, ett av oppositionslandstingsråden och en profilerad kommunpolitiker i grannkommunen Vimmerby, har sedan strax efter valet varit med i KD:s så kallade framtidsstrategigrupp som arbetat fram partiets valanalys. Ett arbete som nu ska ligga till grund för intern debatt.

Gudrun Brunegård tycker att det är svårt att peka ut de tre viktigaste förslagen från framtidsstrategigruppen:

- Det är verkligen inte lätt, för det är ju den balanserade helheten som jag är så tillfreds med, det är svårt att rycka delar ur den helheten. Men utifrån de kristdemokratiska kärnvärdena väljer hon följande "markeringar" som hon anser vara särskilt viktiga:

- Familjepolitiken förtydligas, fördjupas och breddas, så att alla familjer ska kunna uppfatta Kristdemokraternas familjepolitik som det som ger dem störst möjlighet att forma sina liv på det sätt som är bäst för just deras familj.

- Landsbygdsutveckling - att ge förutsättningar för att bo, leva och driva företag och skapa livskraft i hela Sverige.

- Solidariteten lyfts fram och ska vara ett honnörsord, både som grunden för ett starkt socialt patos i socialpolitiken, där vi ska ta strid när människor kommer i kläm, och i frågor om global rättvisa.

En politisk fråga i vilken framtidsstrategigruppen ådragit sig kritik från bland annat det kristdemokratiska ungdomsförbundets ledare Charlie Weimers, är hur man behandlat jämställdhetspolitiken. Weimers skriver på sin blogg: "Att gruppen inom det jämställdhetspolitiska området inte klarar av att lyfta fram en kristdemokratisk politisk linje utan vill anamma idéer ifrån radikalfeminismen är ett idépolitiskt fattigdomsbevis".

- Här tycker jag att han har överdrivit, är Brunegårds direkta kommentar.

- Det är ju bara normal sund jämställdhetspolitik, det finns osakliga skillnader mellan könen, fortsätter hon.

Om KD tummar på viktiga kärnfrågor - som att låta familjerna själva besluta om hur de ska leva och verka, riskerar KD att bli av med en central och oerhört viktig profilfråga. Men visst är det klurigt, för - som Brunegård konstaterar - är det ett faktum att människor väljer bort KD på grund av förutfattade meningar om partiets syn på jämställdhetspolitik och sexuell läggning.

Här har Kristdemokraterna ett dilemma eftersom många uppfattar KD som omodernt i dessa frågor. Förhoppningsvis lyckas partiet att sätta bilden av att en politik för självständiga familjer med makten över sin vardag är något modernt samt att poängtera att familjer kan se ut på olika vis men att de ska ges möjligheter att byggas stabila och trygga.

Kommer Göran Hägglund att leda kristdemokraterna i valet 2014?

- Svårt att säga. Det är trots allt tre och ett halvt år kvar till dess, men SOM-institutets mätningar och Valu visar att Hägglund har ett större förtroende än partiet.

Brunegård nämner också vikten av att omvandla viktiga och populära reformer som KD-ministrar genomfört till sympatier för partiet och i detta arbete tror hon att den nya partisekreteraren har ett viktigt uppdrag.

Det går givetvis inte att förutspå eller önska kvar en partiledare i valet 2014 redan nu, omständigheterna kan lätt förändras. Men samtidigt är det viktigt att Kristdemokraterna vet vilka fördelar partiet har och inte kastar ut dem. Det gäller såväl, som ovan nämndes, den frihetliga familjepolitiken, men givetvis också partiledaren.

Inte heller blev valet till landstinget i Kalmar län den succé som borgerliga politiker hoppats på. Dessutom fick Gudrun Brunegård efterträda en av de mest profilerade landstingspolitikerna i Kalmar län - Anders Andersson - när han blev riksdagsledamot.

- Det var med största bävan jag accepterade att efterträda Anders Andersson i landstinget, säger Brundegård och tillägger att hon var beredd på ett större tapp för partiet än vad det blev.

- Det hade kunnat bli värre med tanke på rikstrenden för partiet och bytet av landstingsråd.

Gudrun Brunegård menar bland annat att den starka Johan Persson-effekten i Kalmars kommunval också påverkat den röststarka Kalmarvalkretsen för landstinget, men viss självkritik efter alliansens valrörelse går ändå att sköna i Brunegårds resonemang:

- Vi var bra på att synas i media - vi hade ett bra upplägg, men det var svårt att hitta tydliga konfliktytor.