Idag mår Noel bra, men har blivit lite rädd för att äta för stora bitar.
Det var i tisdags som olyckan var framme:
– Vi var på Max när Noel satte en pommes i halsen. Han har satt i halsen förut, och vi har fått lära oss hur man ska göra, berättar Fanny Spataru, 25, mamma till Noel, 16 månader.
Hon och sambon Michael Brodin försökte hålla sig lugna medan de dunkade Noel i ryggen för att få loss matbiten.
– Vi dunkade och dunkade, men det hjälpte inte. Han tappade färg och jag började få panik. Då kom Anna springande. Hon tog honom från oss och dunkade honom i ryggen, mycket hårdare än vad vi hade gjort tror jag, och tryckte magen.
Anna Ekström, 55, arbetar som skolsköterska. Hon tvekade inte att rycka in när hon förstod vad som hände.
– Jag släppte min hamburgare och sprang dit. För mig var det en ren självklarhet att hjälpa till, säger hon.
Medan Fanny ringde 112 fortsatte Anna med ryggdunk och buktryck på Noel. Det tog en liten stund, men till slut lossnade matbiten.
Fanny:
– Då gav hon honom till mig och sa att jag skulle vagga honom. Så höll hon om oss båda och vaggade oss tillsammans.
Familjen fick åka ambulans till akuten, där Noel repade sig. Idag mår han bra, tack vare Annas snabba insats.
Efter händelsen ville Fanny tacka kvinnan som hjälpt dem, och lade ut ett inlägg på Facebook. Det delades nästan 200 gånger, och Fanny fick kontakt med Anna. Hon tog med sig Noel och åkte till Annas jobb för att få träffa henne:
– Det var känslosamt, vi grät båda två. Hon räddade nog livet på Noel, säger Fanny.
– Att få träffa dem efteråt var helt fantastiskt. Jag blev väldigt glad, rörd och tacksam att se att han var pigg och mådde bra, det var jättefint, säger Anna.
Fanny upplevde det väldigt jobbigt att nästan ingen annan hjälpte till, eller kom fram och frågade hur det gått efteråt.
– Det var bland det värsta, att folk bara låtsades som ingenting. Det var jättemycket folk där, och de såg vad som hände och hörde hur jag skrek i telefonen när jag pratade med SOS. Inte ens personalen kom fram.
– Jag hade önskat att fler hade det civilkurage som Anna har. Att fler vågade hjälpa till eller åtminstone låtsas om att det händer något.
Anna Ekström ser sig inte som en hjälte: "Det var en ren självklarhet att hjälpa till"
Vad kan man göra om man ser något liknande hända?
Anna:
– Gå fram och se om det finns något du kan hjälpa till med. Det finns ofta något man kan göra. Erbjud hjälp på ett eller annat sätt och visa medmänsklighet.