Far och dotter räddade 55 kor från en säker död

Dag Pettersson, Hannäs, är egen företagare. Sedan 1997 arbetar han regelbundet som avbytare på åtta gårdar och hoppar in vid enstaka tillfällen på flera andra gårdar. Rorstad hör till de stadiga kunderna, där har han arbetat upp till två dagar i veckan sedan han startade sitt företag.
- Jag kände ladugården utan och innan och det var till god hjälp, säger Dag Pettersson. Den här kvällen hade jag min dotter Emma med, hon brukar följa med och hjälpa mig. Det var tur för utan henne hade jag inte klarat det.

Dag Pettersson var nästan klar med mjölkningen inne i ladugården. Han hade just varit ute och spänt ett rep över vägen som alltid efter mjölkningen för att lotsa korna till rätt hage.
- Emma tyckte att det puffade till som om en stor bil hade kört förbi ladugården, men där fanns ju repet över vägen så jag gick ut och tittade. Då fick jag se att det brann i väggen där vakumpumpen (till mjölkningen) står.
- Jag såg genast att det var allvarligt och drog upp en brandslang och började spola på väggen men upptäckte att det brann innanför väggen också. Emma tog över vattenslangen och jag hämtade en pulversläckare som jag tömde i rummet. Det hjälpte inte alls, det var övertänt.

Korna stod fastspända inne i ladugården medan elden dånade på höskullen över deras huvuden. Dag och Emma rusade in och började släppa korna.
- Jag skrek åt Emma att gå ut och ta hand om korna så att de kom bort från ladugården. Ett 20-tal kor hann jag släppa innan röken kom vällande in i ladugården, en minut senare försvann strömmen och det blev totalt svart inne bland korna.

Dag Pettersson sprang ut och hämtade luft och passade samtidigt på att ringa brandkåren och flytta en traktor och sin egen bil.
- Exakt hur jag handlade vet jag inte, jag var otroligt stressad. Men jag sprang in igen och lyckades tydligen häkta loss 25 kor till. Sen insåg jag att jag inte skulle orka mer och sprang ut. De kor som kunde sprang ut lika fort som jag och Emma såg till att de kom bort från branden.

Kvar i lågorna stod 14 fastspända mjölkkor och ett 20-tal kalvar i boxar...
- Först kändes allt som ett fruktansvärt nederlag, säger Dag Pettersson. En enorm skuldkänsla tryckte mig.
Jag hade misslyckats med att rädda djuren som blev kvar och jag hade svikit min uppdragsgivare. Så kändes det. Men sedan jag fått distans till händelsen har jag kommit över de negativa känslorna.
- Det var riktigt otäckt, säger Emma Pettersson. Men jag har inga mardrömmar och tänker inte så mycket på den hemska branden.
Dag Pettersson vred sönder ett knä och är sjukskriven sedan branden. Båda fördes till sjukhus och fick stanna kvar för observation. I övrigt tycks far och dotter ha klarat persen bra och även om de inte upplever sig själva som några hjältar så är i alla fall mycket goda föredömen.