I EU kan 1 minus 1 bli minus 29. Så mycket färre regleringar blir det när man tar bort en nationell reglering i varje EU-land (och de andra staterna i det ekonomiska samarbetet). Det är kanske inget man ska lära små barn räkna efter men en viktig europeisk verklighet. Den inre marknaden förverkligas genom gemensamma lagar och regler, som minskar byråkrati och krångel för företag, studenter, forskare och arbetstagare. Istället för 30 nationella regelverk och byråkratier får vi en enda i hela Europa.Den svenska ekonomin hade inte varit konkurrenskraftig med andra delar av världen om varje kommun haft helt egna regler, och så är det heller inte med olika regler i varje land. Därför är EU ett sätt att samarbeta bort regleringar som i praktiken är onödig byråkrati och gränser som står i vägen för den enskilde. För mig är det viktigt att vi inte stannar där. Gemensamma lagar och regler lagar måste vara enkla och överskådliga. Den enskilde företagaren och medborgaren skall enkelt kunna röra sig i hela EU. Men gemensamma regler blir lätt krångliga när man tar hänsyn till och förebygger varje risk lagstiftare och byråkrater tycker sig se. Detta är inte unikt för EU utan uppstår varhelst du samlar politiker eller byråkrater.Eftersom de gemensamma EU-lagarna ersätter nationella regleringar är de dels nya för dem de berör och därför svårare att leva upp till än regler man är van vid, dels ofta krångligare eftersom olika lagstiftningstraditioner smälts samman.Desto viktigare är det därför att driva ett konsekvent regelförenklingsarbete som innebär konkreta förändringar. EU har redan enats om att fram till 2012 minska småföretagens regelbörda med 25 procent. Europaparlamentet ställde sig i början på september bakom en rapport om Bättre lagstiftning där jag fick igenom en lång rad olika förslag som konkret ska kunna bidra till denna regelförenkling.För det första fick jag igenom ett krav på en årlig uppföljning av att arbetet fortsätter och målet uppnås. Målen får inte vara vackra ord utan tvinga fram konkreta åtgärder.Kommissionen skall också regelbundet pröva att dra tillbaka förslag, som inte kunnat drivas igenom snabbt och är förenliga med Lissabonagendan.I ökad utsträckning skall EU sträva efter självreglering eller ömsesidiga erkännanden av nationella bestämmelser.Jag fick också stöd för att lagarna ska innehålla sun-set-klausuler, så att lagstiftningen har en "bäst-före datum" och måste prövas på nytt för att förlängas. Då sorteras onödiga regler ut löpande istället för att alla nya lagar läggs ovanpå de gamla. Parlamentet vill också att medborgarna ska bli en motkraft när lokala eller nationella myndigheter förvränger EU-regler. Det blir en bullbaksparagraf (minns när det hävdades att kyrkliga föreningar och daghem inte fick baka bullar på grund av EU:s livsmedelsnormer) för att befängd byråkrati som skylls på EU inte ska drabba medborgarna. Hela poängen med den gemensamma lagstiftningen är att den ska vara gemensam och inte beroende av byråkratiskt godtycke.Vi ser resultaten av den inre marknadens första tio år inom en lång rad olika områden, från livsmedel till flygbiljetter. Men nu måste vi säkra dynamik också framöver; att små och nya företag kan utvecklas över gränserna. Lagstiftning, som är lättare att förstå, begränsad till det som är viktigt och lika över gränserna är en viktig del i kampen mot byråkrati och för fler jobb i Europa. Jag tänker driva på hårt och bestämt för att vi ska få konkreta resultat. (SNB)
