Faten tycker att Västervik är en bra stad att låta dotter Celia växa upp i.
"Sagan om flykten från Syrien till Sverige" – det kunde ha varit titeln på en långfilm om Fatens liv. Det var en läskig och riskabel resa som tog flera veckor, men hon klarade sig. Både fysiskt och mentalt.
Flykten gick från Syrien till Libanon och sedan till Turkiet där Faten ’fraktades’ med 45 andra flyktingar på en liten gummibåt över havet till Grekland. På vägen genom Europa blev hon kompis med ”fem killar och en tjej” som kunde stötta varandra i vått och torrt.
En av killarna, Abud, var redan en bekant till Fatens föräldrar, men det hade Faten först ingen aning om. De umgicks bara som kompisar. Efter några månaders vistelse i Sverige vågade Abud dock berätta att han hade blivit kär i henne.
– Om man har gjort en så pass stor resa med någon, då har man lärt känna varandra och kan bedöma en person på riktigt. Jag hade upptäckt att han var en riktigt bra människa.
– Mina föräldrar i Syrien var så glada att jag inte längre var ensam och att jag hade hittat en bra man som de redan kände. Planen var först och främst att studera vidare och försöka få en bättre chans i livet. Kärleken var det sista jag tänkte på, men det blev lyckligtvis så att vi blev ihop.
Faten och Abud var förälskade och kände en stor trygghet tillsammans. De gifte sig ganska snabbt och bodde på asylboendet nära Växjö. Faten gillar att plugga, och berättar hur hon direkt satsade på att lära sig svenska på Youtube. Ett år efter ankomsten fick paret sitt första uppehållstillstånd och kort därefter föddes dotter Celia, 2016.
– Det första året i Sverige kändes lite konstigt, trots att vi var tacksamma för att få vara här. Det var som en blandning av sorg och glädje; vi kunde leva i trygghet och fick en vacker dotter, medan våra familjer var kvar i Syrien där kriget rasade.
Västervik, staden som påminner henne lite om den syriska födelseorten Salamiyah, blev familjens nya hemort sommaren 2018. Medan Abud började jobba hos Metallfabriken Ljunghäll i Vimmerby, pluggade och pluggade Faten och hann snabbt nå C-nivå i svenska. Hon kämpade vidare, kom in på Vård och omsorg, jobbade som undersköterska på olika ställen i staden och fick äntligen permanent uppehållstillstånd.
Faten Razouk med dotter Celia och maken Abdulrahman.
I Västervik vill hon stanna kvar. Här går hon på Komvux, här jobbar hon och här har hon börjat rota sig igen.
– Ibland frågar min kompis Anna, som jag har lärt känna på flykten till Europa, om jag inte hellre ville komma bo nära henne i Stockholm. Varje gång tackar jag nej. Vi trivs enormt i Västervik. Staden är lagom stor och ligger så vackert vid havet. Det är ett bra ställe för mitt barn att växa upp. Vi bor i ett lugnt och trevligt kvarter och har allt nära: skolan, Komvux, Campus och jobbet är på gångavstånd.
Faten och Abud jobbade mycket och samlade pengar för att kunna skaffa lägenhet. Snart har hon klarat gymnasiet på Komvux och ansökan till universitetet är redan skickad. Önskan är att plugga systemutveckling och IT i samhället.
– Jag vill kunna fortsätta jobba och plugga nära vårt hem. Det är så skönt att kunna studera på Campus Västervik, om jag blir antagen.
Far och dotter Razouk
Faten Razouk tar snart studenten och hoppas att bli antagen på universiteten.
Det låter som en framgångsrik historia om två människor som kämpade hårt och lyckades få ett bra liv. Tyvärr tar livet ibland en oväntad och sorglig vändning. För ett år sedan blev Faten gravid igen men förlorade bebisen efter 6 månaders graviditet på grund av komplikationer.
– Vår fina lilla dotter Rosanna fick bara leva fyra timmar efter födseln. Vi blev så ledsna! Efter en period av sorg började jag tänka på andra kvinnor i världen som förlorar barn på olika sätt och av olika anledningar. Då kände jag mig inte längre ensam i min sorg och visste att jag behövde gå vidare. Det är livet.
Att tänka på och ta hand om andra människor som har det tufft i livet är ett återkommande tema i Fatens liv. Detta gäller inte bara hennes jobb som undersköterska, utan även hennes framtidsdröm. Hon skulle gärna bidra till att återuppbygga Syrien, hjälpa de fattiga som behöver stöd och visa det syriska folket hur man skapar ett tryggt samhälle, liknande det hon upplever här i Sverige.
– Jag är supertacksam mot Sverige men jag älskar fortfarande också mitt moderland och skulle gärna kunna vistas där igen under längre perioder. Om jag klarar universitetet och hittar ett IT-jobb då kan jag kanske även jobba online i Sverige medan jag under lovtider bor och hjälper i Syrien.