Organisationen Företagarna skriver i VT den 9/10, genom regionchefen Johnny Rönnfjord, att Sverige har förlorat på att stå utanför euron. Junilistan delar inte denna uppfattning.Sverige, Danmark och Storbritannien har samtliga valt att behålla sina nationella valutor. Dessa länder har, i förhållande till euroländerna, haft en framgångsrik ekonomisk utveckling. Tillväxten i de länder som inte är med i valutasamarbetet har varit god, arbetslösheten låg och statsfinanserna är förhållandevis sunda. Sverige har dessutom en låg inflation och låga räntor i förhållande till euroländerna. Det skräckscenario som euroförespråkarna menade att ett nej till euron skulle innebära har inte förverkligats. Johnny Rönnfjord refererar till rapporten "Euron och utrikeshandeln: Hur mycket handel förlorar Sverige årligen?" Denna rapport framhåller att Sverige går miste om utrikeshandel, eftersom vi står utanför valutasamarbetet. Det finns dock åtskilliga välrenommerade ekonomer som är av en annan uppfattning. Professorn för finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Köpenhamn, Clas Wihlborg, har granskat den nämnda rapporten och finner det osannolikt att en svensk euroanslutning skulle medföra stora förändringar i handelsmönstren, en slutsats han bland annat har framfört i Junilistans rapport "Vårt nej till euron - vad har det betytt för svensk utrikeshandel".Sveriges inflytande inom EU-institutionerna tycks inte heller ha minskat som en konsekvens av vårt nej. Studier av statsvetarna Rutger Lindahl och Daniel Naurin vid Göteborgs universitet visar att de länder som står utanför euron rentav har störst inflytande i beslutsfattandet i ministerrådet, i förhållande till medlemsländernas respektive befolkningsmängder.Det svenska folket har redan, med bred marginal och högt valdeltagande, sagt nej till euron. Om euron skall införas i Sverige i framtiden krävs självfallet en ny folkomröstning. Likaså krävs en folkomröstning om EU-grundlagen, vilken bland annat fastslår att euron är unionens gemensamma valuta. Europas ledare måste börja lyssna på medborgarna, annars kommer avståndet mellan de folkvalda och väljarna bara att öka och det redan utbredda politikerföraktet att stärkas.
