Fem timmars dansfest på Vallonen

Vid klockan åtta på fredagskvällen slogs dörrarna upp för allmänheten. Timmarna innan var det vip-bjudning för sponsorerna till föreningen Överums Folkpark som arrangerar dansfesterna. Det blev middag, dryck och underhållning av Jack Vreeswijk och Love Tholin. De underhöll publiken från den lilla scenen i Vallonens kafé. Några minuter efter åtta var det dags för dansbandsveteranerna i Flamingokvintetten att kliva upp på scenen. Det var minst sagt inte första gången. Bandet firade, precis som föreningen, 50 år. Publiken kände genast igen Flamingos takter och det tog inte många sekunder innan de första paren gled ut över dansgolvet. - Vilken kväll det kommer bli, sa Ann-Marie till sin danspartner Olle på väg ut mot dansgolvet. De har båda lång erfarenhet av att dansa på Vallonen. - Jag brukade ju gå hit ofta precis när de öppnade Vallonen på 60-talet, hann Olle få fram innan han och Eva-Marie försvann ut på dansgolvet under de färgglada ljusen. Minuten senare kom bussarna från Västervik och Linköping. Hundratals danssugna besökare rann in genom entrédörrarna. - Det känns hur kul som helst att vara här igen, vi gick ofta hit på 70-talet, säger en glad Jan-Erik Ström som kommit hit tillsammans med sin fru, Sylvia Ström. - Dansband var ju riktigt populärt då, det är väldigt roligt att det börjar bli lika populärt igen, fyllde frun i innan hon drog ut sin gubbe på dansgolvet. Minuterna senare slog masspsykosen in. De hundratals besökarna fortsatte i samklang in på dansgolvet och gjorde det de kom hit för att göra. Dansa. Flamingos lät väldigt bra. De såg ut att trivas i rampljuset. Det blev både nytt och gammalt, och självklart en del av bandets hits som spelats flitigt på radion. Några låtar in i festen var dansgolvet helt fullt och flera fick vänta längs väggarna på en ledig dansplats. Det var ett ordnat kaos under lyckorus. Samtidigt som Flamingos närmade sig slutet av sin första spelning började grabbarna i det lite mer ungdomliga bandet Barbados göra sig i ordning. En efter en klev de upp på scenen precis bredvid Flamingos. Barbadosmusikerna är väl troligen hälften så gamla som herrarna i Flamingokvartetten. Basisten och gitarristen har tatueringar och rockigt klippta frisyrer. Men det är inte rock de spelar. De spelar klassisk modern dansbandsmusik. I takt med att Flamingos drog sista tonen tog ungdomarna över. De båda banden spelade 30 minuter vardera och turades om hela kvällen. Tillsammans spelade de oavbrutet fem timmar.Gissningsvis var kvällen ett kärt återseende för de flesta. Vallonen har ju en lång tradition av dansbandsfester och andra bjudningar. Men för vissa kanske det var en helt ny upplevelse. Gemensamt mellan dem var självklart dansen. Bra dansare som dåliga. Med lite tålamod fick alla sin tid på golvet. Gamla som unga. Hand i hand eller ensam.