Fina skridskoisar i Tjust

Nu är högsäsong för den som gillar långfärdsskridskor. Men den som vill ge sig ut i skärgården får ge sig till tåls.

Premiärtur. För Berthon Salomonsson var det årets första tur på långfärdsskridskorna. Gunnar Algulander gjorde sällskap.

Premiärtur. För Berthon Salomonsson var det årets första tur på långfärdsskridskorna. Gunnar Algulander gjorde sällskap.

Foto: Ulrik Alvarsson

Västervik2017-01-17 07:30

Vid en brygga i Kvännaren drar Berthon Salomonsson på sig långfärdsskridskorna. Utrustningen ser ny ut. Han köpte den förra året, men säsongspremiären kom först på måndagen. Gunnar Algulander gör honom sällskap.

Ingen av dem är någon långfärdsskridskonörd - däremot har de breda CV:n inom sport. Gunnar har orienterat. Berthon berättar om träningen på gym – och cykling i Spanien.

– Det var arbetskamrater som berättade om de fina isarna här i kommunen, säger Berthon.

Han visar säkerhetsarrangemangen. Ryggsäcken som är ordentlig förankrad. Inte bara med axel- och bröstrem, utan en grenrem. Är ryggsäcken bara på plats så kan den blir en värdefull flythjälp om man trillar i vattnet.

När utrustningen är på plats ger de sig ut på isen, och försvinner snabbt i riktning västerut.

Lite senare på dagen pratar vi med en riktig långskridskoräv – Lennart Brewitz. Han är inkommen efter att ha åkt på Storsjön mellan Edsbruk och Ukna.

– Det fin is, men det var öppet mitt i, säger han.

Det är fjärde dagen i rad han varit ute. Han säger att det börjar kännas i kroppen.

En natt med temperaturer nedåt tio grader för drygt en vecka sedan har gjort att det frusit ordentligt i många sjöar enligt honom. Det gör att det ska gå att åka även de närmaste dagarna med plusgrader. Han skyndar sig att tillägga att man alltid måste vara försiktig. Ispiken är en viktig följeslagare för att bedöma isens tjocklek.

– Man kan höra det på ljudet också. Åker man på en bra is ska det gå ljudlöst.

Ett knarrande ljud med låga frekvenser är en första signal om att isen håller sämre kvalitet. När ljuden blir mer högfrekventa befinner man sig bokstavligt talat på tunn is.

– Man brukar tala om KUS. Kunskap, utrustning och sällskap, säger han.

Långfärdsskridskor är ingen solosport. Brewitz föredrar om man är minst tre personer i sällskapet.

För närvarande är långfärdsskridskor en oorganiserad sport i Västervik. Det som finns är en SMS-grupp.

– Man skickar ett SMS när man vill ut, och så får man svar från dem som vill följa med. Ett enkelt och bra sätt att kommunicera, säger Lennart brewitz.

För närvarande har gruppen 87 medlemmar.

Var finns kommunens finaste skridskoisar?

– Variationen är så väldigt stor. Det finns både små och stora sjöar i kommunen, men allra finast är att åka i skärgården, svarar han, men lägger till:

– Där är det inte is än. I dag testade vi Syrsan (Havsvik vid Edsbruk reds. anm.), men tjockleken på isen var inte mer än tre centimeter.

Rusta för ett plurr

Några måsten i utrustningslistan för den som vill ge sig ut på isen: isdubbar, ispik, rep och en ryggsäck. I ryggsäcken finns överdragskläder i plastpåsar. Plastpåsarna fyller två funktioner om man skulle trilla i. Ett: De garanterar att man har ett torrt ombyte när man kommer upp ur vaken. Två: De luftfyllda påsarna bidrar till flytförmågan när man ligger i vattnet. Det har blivt alltvanligare att man fäster en karbinhake i någon av ryggsäckens remmar. Trillar man i, slänger kompisen fram ett rep som man fäster i haken. Därefter tar man sig upp ur vaken genom att själva ta sig fram med isdubbarna, samtidigt som kompisen drar i repet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om