För andra året i rad har Jörgen Andersson låtit bli att skriva några motioner. För honom handlar det om en princip. Han tycker att motionsskivandet har tagit för stora proportioner.
- Den allmänna motionstiden är två veckor. Under den tiden hafsar riksdagsmännen fram en massa motioner för att man är rädd för att bli utpekad som lat.
Han pekar på att det är ytterst få motioner som antas.
- I många av dem som antas så lägger man fram förslag som man vet redan är på gång i utredningar. När förslaget blir verklighet kan man peka på sin motion, och säga att man vunnit en framgång, säger Jörgen Andersson.
Han säger att han i riksdagskorridorerna berömts för att han vågat vägra skriva motioner.
- Det finns bättre sätt att påverka. Jag har direktaccess till alla medlemmar i regeringen. Får jag en bra idé är det bättre att föra fram den till regeringen direkt.
Hur ska jag som väljare kunna bedöma hur "min" riksdagsman sköter sig under mandatperioden?
- Att använda statistik är missvisande. Jag tror mer på tvåvägskommunikation. Ett sätt kan vara bloggar där vi berättar vad vi gör. Jag har gjort ett försök, men jag ska erkänna att det gått dåligt. Jag skickar ut ett nyhetsbrev några gånger om året.
Samtidigt konstaterar Jörgen Andersson att det finns en risk att man som riksdagsman uppslukas av arbetet i Stockholm, och glömmer att rapportera "bakåt" till dem som röstat fram en.