– Jag tycker att arbetet med Gertrudsvik gick bra. Vi har fått in merparten av bryggorna som kan förväntas ha en ägare. Det är några stycken kvar som vi inte lokaliserat ännu. Men vi har också fått många samtal från ägare i andra områden som vill rapportera sin brygga. Då har vi fått svara att vi tar oss igenom alla områden successivt, säger samhällsbyggnadschef Daniel Niklasson.
Nu är det alltså Gränsös tur och inventeringen innebär att kommunen märker upp alla bryggor med ett unikt nummer. Om ägaren till bryggan vill ha kvar den ska man skriva under ett avtal med kommunen och betala en arrendeavgift.
– Det kommer gå till precis likadant som vid Gertrudsvik. Vi behandlar alla som har brygga på kommunens mark likadant. Anledningen till att vi började med Gamlebyviken var för att där var problemen störst, men det finns problem även på Gränsö.
När inventeringen presenterades förra året blossade en het debatt upp. Vissa ställde sig frågande kring vem som både kommer vilja betala ett arrendepris och underhålla bryggan för att låta allmänheten nyttja den. I februari valde kommunen att sänka prisnivån jämfört med det initiala förslaget, efter kritik även på den punkten. Arrendet varierar beroende på antalet båtar vid bryggan och prislappen för upp till tre båtar är bestämt till 1 500 kronor.
Varför är inventeringen nödvändig?
– Det är viktigt att vi får koll på alla bryggor som finns på kommunal mark. Om det uppstår klagomål eller att bryggorna inte sköts så ska vi ha en motpart som vi kan vända oss till. Likadant om bryggan övergivs eller skulle bli farlig på något vis.
Frågan om allmänhetens tillgång till strandlinjen i Västerviks centrala delar har vi skildrat återkommande genom åren. Bland annat tog vi med Carolina Stalebrant och Daniel Niklasson ut till Gränsö häromåret, för att förklara vad som gäller med privata sjötomter, allmänna bryggor och allt däremellan.