Första maj innebär i Västervik två tåg, och var det en tävling om tågets längd så vann Socialdemokraterna mot Socialisterna. Socialdemokraterna lyckades i år bromsa vad som varit en sluttande trend.
- De uppgifter jag fått är att vi hade 400 deltagare. Förra året hade vi 300 deltagare, säger Gunnar Jansson.
För ett antal år sedan provade man till och med att slopa demonstrationståg på första maj. Istället arrangerades en familjedag i stadsparken, med politiska tal.
- Då fick vi mycket kritik, och tågen infördes igen, säger Gunnar Jansson.
Varför är det fler som tågar nu? För bara några månader sedan befann sig partiet i djup kris.
- Sedan dess har det vänt. Partiet har medvind, och så tror jag att händelserna lokalt med kommunens dåliga ekonomi ha spelat in, säger Gunnar Jansson.
Socialisterna hoppades på att komma upp i närmare 100 deltagare i sitt tåg, senare på dagen. Grovt räknat kom de upp i ungefär 80 tågande. Å andra sidan kunde de skryta med att ha den lägsta medelåldern.
Märktes det någon skillnad i innehållet i firandet? Plakaten i båda tågen manade till motstånd mot nedskärningar. Däremot märktes det i talen att det i det ena firandet var det den etablerade arbetarrörelsen som talade, och i det andra firandet, en arg utmanare.
Socialdemokraternas ungdomstalare Hmida Benatallah inledde sitt tal med att betona vikten av facklig samverkan, och banden mellan socialdemokraterna och LO.
Både han och huvudtalaren Ylva Thörn, kommunals förre ordförande, gick till angrepp mot förslaget från C och FP om lägre ungdomslöner:
- Förslaget är upprörande. En ung restauranganställd skulle efter skatt få 7 500 kronor över, sade Ylva Thörn.
På socialisternas förstamajfirande gick man till angrepp både mot borgerligheten och den etablerade arbetarrörelsen. Partiets förgrundsgestalt i Västervik, Johannes Regell, gick till storms mot dem som trodde att konflikten mellan kapital och arbetarklass är över.
- Medan det råder konflikt och generalstrejker i övriga Europa så lever facket i Sverige kvar i tro att det är efterkrigstiden samförståndsanda som råder. Antingen vaknar fackförbunden upp, eller så kommer de att gå under och ersättas av organisationer som förstår den nya tidens villkor.