Flickabort - en mänsklig rättighet?

Politiker från flera olika partier har inför det kommande valet till Europaparlamentet hävdat att abort är en mänsklig rättighet. Som kandiderande till Europaparlamentet kan jag inte ställa upp på det. Abort ska vara en nödlösning och inte ses som något eftersträvansvärt eller positivt.En konsekvens av att skälen för abort inte prövas förrän i graviditetsvecka 19, kunde vi tyvärr läsa om nyligen: En kvinna i Eskilstuna har aborterat flera flickor för att hon hellre ville ha en pojke och sjukvårdspersonalen är enligt tidningsuppgifter mycket upprörd över det inträffade och att inte ha möjligheten att slippa medverka till de selektiva flickaborterna.Inget annat land i EU har en abortlagstiftning som liknar Sveriges. Som enda land tillåts abort, utan att skälen prövas, ända fram till graviditetsvecka 18. Inget annat land tillåter fri abort längre än vecka 12. Att svensk sjukvård öppnar för flickaborter är inte någon nyhet. För flera år sedan skrev läkaren Per Moldin och kuratorn Lotta Broo-Johansson, från Borås lasarett, i en artikel på Dagens Nyheters debattsida om flickaborterna som redan då var kända i Sverige. Också då var deras erfarenhet att ingen i personalen ville utföra dessa aborter av moraliska skäl och att vare sig sjuksköterskor eller läkare ville delta i vad som kallades för "könsdiskriminering i moderlivet".En doktorsavhandling av Meta Lindström visade häromåret att en majoritet av landets gynekologer ansåg att det borde vara möjligt för gynekologer att av samvetsskäl slippa delta i abortverksamheten. Den gången ställdes frågan allmänt om abortverksamheten som sådan. Man undrar hur stor andel av gynekologer och barnmorskor som anser att de skulle ha rätten att inte behöva medverka till flickaborter?Är det då möjligt för Sverige att inom nuvarande abortlag undgå avarter som selektiv abort på grund av kön? Svaret på den frågan är utan tvekan "ja". Som jag motionerade om i Sveriges riksdag för nästan 10 år sedan behövs det inga stora förändringar.Genom att inte lämna ut information om fostrets kön före utgången av 20: e graviditetsveckan, om utlämnandet inte kan anses medicinskt motiverat, omöjliggörs att informationen missbrukas.Genom en sådan lagändring behöver samtidigt inte föräldrapar som inte missbrukar fosterdiagnostikens möjligheter stå tillbaka för de föräldrapar som gör detta. De behöver bara vänta till utgången av 20:e graviditetsveckan. Detta torde även lösa den konflikt som många inom sjukvården upplever när det gäller om de ska lämna ut uppgift om fostrets kön eller inte i samband med att fosterdiagnostik utförs. Genom en lagändring kan de hänvisa till att föräldrarna mycket snart får den information de vill ha. Detta är en förändring de flesta torde ha största förståelse för med tanke på missbrukets oacceptabla konsekvenser.Menar vi allvar med jämställdheten kan svensk sjukvård inte fortsätta medverka till flickaborter.