Flink vill att stenhuggeritomt blir centrum för gravyr

Det är ingen slump att Fredrik Flink föreslår att vi ska träffas vid Stenhamratomten i Västervik för fotografering. Här drevs en gång i tiden ett stenhuggeri av hans familj, och här skulle han vilja att cirkeln sluts med ett centrum för gravering av viktig information.
Det som är hugget i sten bevaras för lång tid framöver. Det vittnar hällristningar och runstenar om. Men sten är trots det knappast aktuellt som medium om man vill bevara information till eftervärlden.

Samtidigt kan man undra hur mycket av all kunskap som alstras i vårt samhälle som kommer att finnas bevarat om bara några hundra år. Visserligen finns det arkiv som har till uppgift att spara och vårda kunskap. Men Fredrik Flink från Vinö tvivlar på dem.
- Arkiven bygger på att någon vårdar dem. Det är väldigt lätt för någon som ansvarar för ett arkiv att börja gallra bort kunskap som han inte tycker är så viktig. Tror vi att arkiven finns kvar om tusen år?

Därför började han för några år sedan fundera på hur man ska kunna nedteckna information på ett material som i princip skulle kunna tappas ute i naturen, och sedan ändå vara läsligt av framtida arkeologer tusentals år längre fram i tiden.
Sedan dess har han bedrivit amatörforskning om olika materials egenskaper. Det har han kombinerat med egna tester av olika materials hållbarhet. Testerna är långt ifrån vetenskapliga men han har ändå kunnat avföra en rad material från listan.
- Frågar du på en gravyrverkstad kommer de att rekommendera syrafast stål som ett beständigt material. Efter fyra dagars testande hade det gått hål rätt igenom materialet, berättar Fredrik Flink.
Han har på olika sätt försökt simulera tidens tand genom att utsätta materialet för jord, saltvatten och värme.

Till slut har han fastnat för några material, mer eller mindre dyra. Bäst är syntetiskt tillverkad safir.

Det låter väldigt dyrt...
- Det behöver inte bli så dyrt om man tillverkar stora upplagor, och jag tror att man skulle kunna försöka starta tillverkning själv.
Ett annat material är vad som kan beskrivas som i det närmaste ren titan, med någon procent palladium.
För att skriften ska bli beständig är det gravering som gäller.

Oavsett vilken metod man än väljer är Fredriks förslag dyrare än att skriva på papper, eller lagra på en hårddisk.

Vad är det information som är så viktig att man ska kosta på att trycka den på titanplattor?
- Jag tror att vi ska fråga oss vad det är vi skulle vilja veta om dem som levde på stenåldern, säger Fredrik Flink, som en ledtråd till hur vi ska bedöma vad som är värt att spara till eftervärlden.
Under hösten har Fredrik Flink försökt att intressera politiker och tjänstemän i Västerviks kommun för idén. Han tror att ett gravyrcentrum skulle kunna ge kommunen välbehövliga jobb.

Någon kommersiell marknad för att bevara information långt in i framtiden finns inte, tror han. Istället är det ett samhälleligt intresse. Hans förhoppning är att de lokala politikerna ska vända sig till exempelvis kulturdepartementet.
Blir det ett positivt svar där, så kanske det i framtiden kan graveras i titan och syntetisk safir på tomten där familjen Flink en gång skrev i sten.