Flyg v-format för våren

Den kände fågelfotografen och författaren Bengt Berg såg den stora fågeln under en resa i Nordamerika och bestämde sig för att plantera in den i vårt land.När man i dag ser en flock kanadagäss som med ljudliga trumpetstötar går in för landning vid en sjö eller på ett fält med spirande höstraps är det svårt att föreställa sig att fågeln inte fanns i Sverige för 100 år sedan. Men 2010 fyller kanadagåsen 80 år som svensk. Det var nämligen 1930 som allt började på en liten ö i södra Kalmarsund.Sedan dess har den stora fågeln spridit sig och erövrat i stort sett hela landet. Till stor del har det skett med människans hjälp. Kanadagåsen blev nämligen snabbt djurparkernas favorit, och utplanteringar gjordes under 1940-talet framför allt i Blekinge, Västergötland, Närke och Västmanland samt, ännu senare, även längs Norrlandskusten.I dag vet ingen hur många kanadagäss det finns. Men uppskattningar i början av 2000-talet pekar mot kanske 15 000 par häckande fåglar. Till det kommer årets ungar, och alla ungfåglar som inte börjat häcka. En inventering av Jägareförbundet i januari 2004 visade 42 000 övervintrande kanadagäss i Skåne.Kanadagåsen har visat sig trivas förträffligt i vårt land. Det är knappast någon slump, eftersom artens ursprungliga hemvist i Nordamerika och Kanada stämmer geografiskt och klimatmässigt väl överens med Sverige.Det förstod givetvis den mycket kunnige zoologen Bengt Berg vid sitt besök i Nordamerika i slutet av 1920-talet. Därför tog han med sig ägg av kanadagås hem till Sverige där han lät grågäss ruva och kläcka äggen.Resten har gått av bara farten. Kanadagåsen föder ofta upp stora barnkullar, och har få fiender. Fågeln är dessutom ganska orädd, vilket badgäster, flanörer och fågelmatare i stadsparkerna kan intyga. Utöver sin oräddhet har kanadagåsen visat stor förmåga till anpassning i de mest skiftande miljöer. Därför finns den ursprungliga kustbon numera både i klippskärgårdarna och vid de flesta större insjöarna i Sverige. Längs kusten har den spridit sig ända upp i Bottenviken.Milda vintrar flyttar de inte ens ur landet utan kan ses flyga mellan fälten under hela vinterhalvåret. Därmed har kanadagåsen också fått människan som fiende, eller i varje fall blivit illa sedd inom lantbruket. Det beror främst på att lantbruket i stor omfattning numera planterar härdiga grödor redan på hösten. Därmed finns det mat åt grågäss och kanadagäss hela vintern. Inte minst rapsen står högt i kurs.Liksom knölsvanen drar kanadagåsen fördel av den övergödning som människan - inte minst jordbruket - orsakat i Östersjön. Kväve och fosfor gör att mängden fintrådiga grönalger har ökat på de grunda bottnarna i kustområdena. Över huvud taget äter kanadagåsen mer vattenväxter än andra gåsarter i Sverige.Låglänta strandängar med frodigt gräs är också kalas för kanadagäss och deras ungar. Det stämmer också perfekt med många kommunala eller privata badplatser. Där visar kanadagässen ofta en häpnadsväckande oräddhet - väl införstådda med att badgäster bara är beväpnade med sololja - och kan ibland familjevis komma respektlöst vandrande bland utbredda filtar och solstolar. Där kommer också övergödningen igen, och på detta följer givetvis upprörda insändare om "sanitär olägenhet" i tidningarna.

Flyg v-format för våren

Den är stor, den är vacker och ett av de första vårtecknen på vårvinterns ännu snöfläckiga fält. Men den ståtliga kanadagåsen hamnade i Sverige av en slump.