Folkfest i väntan på Winnerbäck

Den annars förhållandevis sömniga idrottsplatsen är förvandlad till ett festivalområde. Arrangörerna har verkligen lyckats bygga upp något mer än "bara" en konsert med Lars Winnerbäck. Bökensved är fyllt av restauranger, kafé, popcornmaskiner, en krog och tusentals sköna besökare. Till och med en liten skivaffär har ploppat upp ur gräsmattan. Redan klockan fem på fredagen började publiken strömma in på området. - Åh vad långt det är tills Lasse börjar spela, flera timmar, säger någon på väg in. Visst, väntan är lång. Men inte på något sätt tråkig. Det här är en folkfest och jag är övertygad om att många här är minst lika spända på att få se de andra artisterna som värmer upp åt den stora rockpoeten. Love Antell (från bandet Florence Valentin), den stämningsfulla Ane Brun, hårdrocksgrabbarna i Dundertåget och den fantastiskt begåvade och vackra Laleh. Det är ingen dålig uppsättning. Först ut på scen är Love Antell, denna påhittiga punk- och rockartist. Med fyndiga texter fyllda av vardagsromantik och förlorad kärlek skapar han en varm och glad stämning trots duggregn och gråa moln. Musiken pendlar mellan lugnt och snabbt och trogna punkartjejer tar en svängom längst fram vid scenkanten.Under Loves öppning av musikfesten har publiken fortsatt att strömma in. Det ser ut att bli riktigt mycket folk till huvudakten. Restaurang- och krogserveringarna är överfulla.Efter Love byts musiken ut från punk i dur till betydligt hårdare rock med grabbarna i Dundertåget. Det är rappa trummor, mycket pukor, distade gitarrer runt halsarna på långhåriga grabbar. Gitarrsolona avlöser varandra. Efter drygt en halvtimme med hårdrock släcks lamporna på den lilla scenen och strålkastarna riktas mot den betydligt större scenen. Här ska Ane Brun värma upp scengolvet och publiken innan Lasse tar över.Iklädd en illröd klänning och en gitarr kliver Ane Brun ut under ett stämningsfullt blått ljus. Hon nästan försvinner på den stora scenytan men rösten tränger igenom och Ane låter större än de flesta i hennes genre. Musiken är sävlig, rösten släpig och tillsammans med skickliga kompmusiker skapar hon en liten egen värld där uppe bland molnen. Vackert. Enkelt. Ane Brun. Punkt. Det närmar sig nu. Om en knapp timme är det dags. Men först Laleh och hon är på ett strålande humör. Hon struttar ut på scenen som om det vore det mest självklara i världen. Och det är det ju. Laleh är självklar. Hennes tankspriddhet och eufori smittar av sig. Man blir lite snurrig av hennes sköna persiskt inspirerade sång. Den är så vacker att man glömmer tiden. Tonsäkrare artist får man leta länge efter. När vi vaknar från Lalehpsykosen har de mest trogna Winnerbäckfansen börjat vråla "Lasse, Lasse, Lasse" och minuterna
innan nio nästan kokar idrottsplanen av längtan. Snart är det dags. Snart lyfter Bökensved och Lasse ska hålla i rodret.

Folkfest i väntan på Winnerbäck

Vilken stämning! Tusentals människor njuter av god mat, god dryck och härlig musik. Den gamla idrottsplatsen är förvandlad till en strålande musikfestival. Bökensved är inte längre kast med liten boll, Bökensved är fest.