Folkpartiet - med socialliberal själ

Jag gick med i folkpartiet liberalerna av en anledning; folkpartiet står sig starkt som ett socialliberalt alternativ inom svensk politik, vilket vi gjort i över 100 år och kommer att fortsätta att göra. Patrik Wikström (VT 3/11) talar dock i hårda ordalag om oss. Han menar att vi talar för mycket om att medborgarna i så stor utsträckning som möjligt ska bidra till sin egen försörjning. Att det verkar vara en "medborgerlig plikt" att arbeta. Jag ser inget som helst motsatsförhållande mellan att vara socialliberal och att förespråka arbetslinjen. Snarare tvärtom. Vi har inte bara rättigheter i samhället. Vi har också skyldigheter. Att arbeta om man kan är en sådan. Det finns knappast något mer socialliberalt än just det eftersom arbete betyder välfärd. Det finns ingenting som gynnar de mest svaga i samhället så mycket som att så många som möjligt i samhället har ett arbete att gå till. Det skapar tillväxt, det ger möjlighet att satsa på en skola för alla, satsa på sjukvård för alla, att ha ett jobb att gå till och därmed fungera som förebild för barn och unga. Det är till syvende och sist arbete som gör det möjligt att ge till de mest utsatta - till dem som behöver det mest. Wikström skriver att vi ska tala om individens självförverkligande. Och det gör vi ju varje dag! Att satsa på jobbskapande åtgärder, att sänka skatten så att framförallt låginkomsttagarna får mer kvar i plånboken, att styra upp skolan så att den blir en kunskapsskola istället för en flumskola, allt det är ju frihetsreformer. Att låta människor besluta mer vid sina egna köksbord, att ge mer makt till individen och mindre till staten det är ju det autonomi, självförverkligande och frihet handlar om. Att missförstånd och misstag begåtts i hanteringen av FRA-frågan är det många som är överens om. I alla läger måste vi ta ansvar för det. Politik är inte alltid lätt. Men vi kom ut från detta med en än bättre lagstiftning som ytterligare skärpt rättssäkerhetsgarantierna. Och är det något parti som alltid värnar just dessa och tagit strid för dessa så är det folkpartiet. Som liberaler skulle vi aldrig propsa på att införa lagstiftning som inte grundar sig på att behov, ändamål och proportionalitet balanseras på ett rimligt sätt. Vi har sagt nej, till exempel när s lade fram buggningslagstiftningen tidigare. Då var inte rättssäkerhetsgarantierna tillräckliga. FRA-debatten visade att vi är ett parti med högt i tak där debatten ofta är högljudd och engagerande. Så vill jag också att det ska vara. När jag talar om rättstrygghet, integration, kunskapsskola, starka statsfinanser, global solidaritet, jämställdhet, värdig vård och omsorg om det glömda Sverige så agiterar jag för liberalism i sin klassiska form. Om det behöver ingen tveka. Det förvånande är snarare att folkpartiets liberala syn på frihet och jämlikhet kan provocera fortfarande år 2008.

Folkpartiet - med socialliberal själ

I dag svarar folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson på kritiken som Patrik Wikström riktade mot honom och folkpartiet i sin debattartkel i måndags, den 3 november.