Nollseparation syftar till att för tidigt födda barn inte ska behöva separeras från mamman direkt efter förlossningen, utan i stället vårdas hud mot hud. Något som har stora fördelar för både mor och barn, menar barnläkare Cecilia Kåremyr, barnsjuksköterska Christina Larsson Bhiladvala och förlossningsläkare Maria Källman.
I drygt tre år har barnkliniken och kvinnokliniken vid Västerviks sjukhus tillsammans jobbat för att minska antalet tidiga separationer vid prematura förlossningar. I stället ska barnen, så långt som det är möjligt, få den första neonatalvården direkt på mammans bröst.
Barnläkaren Cecilia Kåremyr har varit en del i projektet och ser många fördelar med arbetssättet. Inte minst då det främjar anknytning, vilket ger hälsofördelar både för mamma och barn.
– Det är en trend i hela Sverige att man strävar efter en alltmer familjecentrerad vård redan under neonatalperioden. Allt tyder på att barnet mår bäst av att vara nära sin familj, säger Cecilia Kåremyr.
Förlossningsläkaren Maria Källman berättar att tidiga separationer ofta är väldigt jobbiga för den nyförlösta mamman. Att lämnas kvar i förlossningssängen medan partner och personal försvinner med det nyfödda barnet till ett annat rum, kan sätta djupa spår. Med den mobila utrustning, som i stället tas in till förlossningssalen, kan mamman vara med och se vad som händer på ett helt annat vis.
– Forskning har visat att det här arbetssättet kan ha fysiologiska effekter på mamman, som minskad oro, minskad smärtupplevelse och en blödningshämmande effekt. Dessutom underlättar det för att få igång amningen, säger Maria Källman.
– Det möjliggör också senare avnavling, flikar Cecilia Kåremyr in och pekar på de fördelar det kan ha för barnet att låta flödet i navelsträngen pulsera klart innan det slutligen separeras rent fysiskt från mamman.
På den vagn som rullas in till den nyförlösta mamman finns teknisk utrustning som kan ge en för tidigt född bebis den första viktiga vården, redan på mammans bröst.
I förlossningssalen finns redan ett värmeskåp för filtar, medan övrig teknisk utrustning rullas in på en vagn.
På mammans bröst finns den livsviktiga värmen och den förstärks med hjälp av värmefiltar. Med hjälp av den utrustning som tas in på förlossningsrummet kan barnen också få hjälp med andningen via så kallad cpap som blåser varm, befuktad luft på barnet. På så vis får barnet nästan exakt samma hjälp som om det hade vårdats i en så kallad öppenvårdskuvös.
– Vi har även små snuttetrasor som kan följa med barnet om det ändå skulle behöva förflyttas, och där mammans doft finns kvar, berättar barnsjuksköterskan Christina Larsson Bhiladvala när hon visar den väska med praktiska saker som följer med. Här finns bland annat ullfiltar, blöjor, febertermometer och annat som det alldeles nyfödda barnet kan behöva.
Förutom teknisk utrustning följer även en väska med in till förlossningsrummet. Där finns filtar, termometer, blöjor och annat som kan vara bra att ha. Även små snuttetrasor som kan gnidas in med mammans doft och följa med bebisen om den ändå skulle behöva flyttas från mamman.
Det är mycket som behövs när ett barn föds för tidigt. Men mycket av vården kan ges direkt på mammans bröst.
Det pågår mycket forskning på området, och mycket talar för att vården som ges nära föräldern har många fördelar såsom minskad stress och smärta och stabilare andning, cirkulation och temperatur för barnet.
Dock finns det utmaningar med arbetssättet.
– Vi är en liten klinik så det kräver lite av organisationen, säger Maria Källgren.
– Men vi har haft många träffar mellan klinikerna, och övningar på olika scenarier för att alla ska kunna göra sitt jobb utan att störa varandra. Jag tycker att vi har fått till ett bra samarbete, säger Cecilia Kåremyr.
Barnläkare Cecilia Kåremyr och barnsjuksköterska Christina Larsson Bhiladvala ser många fördelar med arbetssättet, som nu har varit i gång i drygt tre år.
Målet är att de allra flesta barn som föds via vanlig förlossning mellan graviditetsvecka 30 och 36, ska kunna vårdas på detta vis.
– Men sen är det inte alltid möjligt. Det kan vara att barnet behöver mer vård än vad som kan ges på bröstet, eller att mamman är sjuk så att vi måste ta hand om henne, säger Maria Källgren.
Men hon betonar att varje litet steg ändå är en delvinst.
– Bara att ha fått känna på sitt barn, se att det lever och andas, kan vara betydelsefullt, säger hon.