Förstamajtåg för solidaritet och gemenskap

Socialdemokraternas och fackföreningarnas tåg var först ut. De marscherade till Stadsparken i Västervik där ett par hundra människor samlats. Först ut var gymnasieeleven Ali Akbar. Han är själv flykting och talade om sin kärlek till Sverige och om hur vi ska motverka rasism.

– Vi är vi, det finns inte dom, det ordet kanske borde tas bort från den svenska språket, sade han.

Per Malmborg underhöll med visor mellan talen.

Riksdagsledamoten Lena Hallengren var den andra talaren. Hon pratade om ett Sverige där klyftorna ökar, och där segregationen blir tydligare.

Hon talade om vikten av internationell solidaritet och tog upp samhällsföreningen i Loftahammar, vars initiativ att locka tre nyanlända familjer till Loftahammar borde tas efter i hela Sverige.

Tomas Kronståhl berättade om resan han anser kommunen har gjort sedan 2011, då underskottet i kommunen blev ett faktum. Hans budskap var att det sedan dess, och sedan S tillsammans med C och MP kom till makten, så har det gått framåt. Även han återkom till den internationella solidariteten. Han nämnde att Västervikmodellen, där kommunerna själva bygger bostäder åt asylsökande, nu är på gång i 50 kommuner i Sverige. Men en oro finns.

– Flera partier börjar att tröttna på solidaritet och det är inget annat än ren populism.

Ett par timmar senare avtågade Socialisternas förstamajtåg från Fängelsetorget. Ett femtiotal personer gick i tåget. I Stadsparken anslöt cirka 50 personer till. Tre talare, alla från Västerviks socialistförening, äntrade scenen. Först ut var Jenny Svensson. Hon talade om vikten av engagemang.

– Hemma kan du inte påverka ett endaste dugg, sade hon bland annat.

Hon pratade också om att utmattningssymptom numer hör till vardagen i vården.

Albin Jansson stod på tur. Han belyste gemenskapen i samhället och framhävde kollektivet före individen.

– Individualism belönas men vad får vi betala för pris?, undrade han.

Bröderna Adam och Martin Dimpker underhöll mellan talen. Bland annat med sin egen låt Carema, om vårdbolag.

Jacob Hoffsten var sist ut. Han ville tala om konfliken mellan arbetsgivarna, eller som han kallar dem, arbetsköparna, och arbetstagarna. Mellan arbetarklassen och kapitalistklassen. Han talade om vikten av att värna strejkrätten för att förbättra levnadsvillkoren, och om vinstmaximering och skatteflykt som urholkar den skattefinansierade välfärden.

– Dom döljer att de utnyttjar oss, sade han.