Mannen bor i Västervik men den aktuella fastigheten ligger på Hasselö. Till stöd för sin begäran har mannen bifogat kartor och utdrag ur historieböcker som beskriver skiftesåtgärderna på ön under 1700- och 1800-talen. Där används namnet Enhompen eller Enhumpen.
Såväl Riksantikvarieämbetet som Institutet för språk- och folkminnen har yttrat sig i frågan. Riksantikvarieämbetet menar att n:et i första stavelsen verkar ha fallit bort från uttalet genom åren och att det nuvarande namnet Edhompen saknar stöd av "såväl lokal hävd som skriftliga källor". Man är därför positiv till en stavningsändring.
Institutet för språk och folkminnen, SOFI, menar däremot att det är oklart om det tidigare "en" syftar till räkneordet en, trädbeteckningen en eller ordet ed som betyder landtunga. För att slippa reda ut detta föreslår man ett tredje alternativ, Ehompen, som är helt baserad på uttalet. Annars tycker man att det nuvarande namnet bör vara kvar, eftersom det har funnits på kartorna så länge, sedan 1965, och även innan dess fått stöd av utredningar och uppteckningar.
Lantmäteriet har tagit till sig synpunkterna och gjort en bedömning utifrån dessa. Knäckfrågan är vad namnet ursprungligen avsett – träslaget en eller ordet ed. Efter att ha granskat samtliga upptecknade namn med förleden "en" i såväl närliggande delar av Kalmar län som i S:t Annas skärgård, har man kommit fram till att namnet på den aktuella fastigheten ursprungligen borde ha innehållit ordet "ed".
Enligt Svenskt ortnamnslexikon har ordet "ed" främst kommit att användas om gångställen mellan vatten eller utmed vatten, om vadställen och liknande. Även det östsmåländska uttalet av "en" och "ed" ger stöd för att namnet förmodligen inte syftar till trädbeteckningen en, däremot till ordet ed.
Man hänvisar till ytterligare två namn i Loftahammars socken med liknande namn: Edhumpen och Ehompen, och båda dessa är belägna i direkt anslutning till vatten.