Fortfarande ett drömyrke efter 15 år

- Jag ville arbeta med djur och det får jag göra hela tiden. Alla dagar är naturligtvis inte en dröm, ibland tvingas jag ta svåra beslut. Beslut som kan innebära att jag måste avliva ett djur som betyder mycket i familjen. - Det kan vara rejält jobbigt men jag försöker stå på djurets sida i alla lägen och kan med erfarenhet och utan känslomässiga bindningar göra en riktig bedömning. - Vi fungerar som en distriktsläkarmottagning och måste remittera de fall vi inte klarar av eller hinner med. Det kan också vara svårt att förklara för husse eller matte när det älskade sällskapsdjuret är sjukt.Ann-Charlotte Johansson arbetar till större delen ute på fältet. Hon har grisar och får som specialinriktning och åker många mil varje arbetsvecka. Veterinärsstationen har tre bilar och ambitionen är att alla ska ha samma utrustning på samma ställe i bilen så att veterinären känner sig hemma i alla tre.- Jag brukar lyssna på talböcker när jag åker mellan gårdarna, det är avkopplande och så hinner jag hänga med lite för på fritiden blir det inte mycket tid för läsning. Vi har egna får och så har träningen av vår vallhund tagit allt mer tid, det är väldigt roligt.- Det jag hinner läsa på fritiden är vår facktidning, Svensk Veterinärtidning som är väldigt bra och som håller mig uppdaterad mellan fortbildningskurserna. Det händer mycket inom området och kraven på oss blir allt större. En jourtjänstgöring för Ann-Charlotte Johansson liknar i mycket att köra ambulans. Vad som helst kan hända och hon måste vara beredd. Bilen är fullpackad med utrustning och mediciner.Finns det uppgifter som du bävar för?
- Ja visst, det finns svåra uppgifter. Som när en lantbrukare ringer och vill ha hjälp med en kalvning. Bönderna är så duktiga själva, de ringer bara när det är riktigt besvärligt. Ofta blir utgången tragisk. - Men de fina stunderna, när jag lyckas hjälpa ett djur uppväger. Jag är uppväxt på en bondgård och känner mig hemmastadd när jag kommer ut till djuruppfödare och mjölkbönder. Jag träffar väldigt många trevliga människor och som sagt får jag arbeta med djur varenda dag. Så visst har jag ett drömyrke.

Fortfarande ett drömyrke efter 15 år

- Det var ett drömyrke för mig och så är det fortfarande, säger Ann-Charlotte Johansson, som arbetat 15 år som distriktsveterinär.