Förvandlar havreåkern till julkärvar

I 40 år har Jan-Erik Karlsson assisterat pappa Lennart i arbetet med havrekärvarna. Nu har han tagit över och för traditionen vidare. Men Lennart finns med i jobbet. De använder sig av utrustning från 50-talet. En Ferguson, "Grålle" från 1952 är trogen dragare av självbindaren från samma epok. Självbindaren var ett mekaniskt genombrott och en markör för den tid då landsbygden började avfolkas eftersom maskiner tog över tunga, slitsamma och monotona arbetsmoment.- Maskinerna fungerar mycket bra än idag, säger Jan-Erik Karlsson. Men självbindaren behöver mycket smörjning och service, den har så många rörliga delar.Traktor och bindare kör genom havrefältet och lämnar en prydlig rad av kärvar, eller nekar som det heter på fackspråk. - Vi samlar nekarna och trär upp dem på pinnar till rökar, berättar Jan-Erik Karlsson. Sedan får de stå och torka en tid innan vi plockar hem dem och torkar dem färdigt. Men arbetet är därmed inte slut. Vi lossar snöret på varje kärve och renar ut eventuellt gräs innan de binds samman och stoppas i en påse. Julkärvarna säljs sedan av idrottsföreningar eller på marknader. - Tyvärr dalar intresset. Unga familjer vet helt enkelt inte vad det är, eller så tycker de att kärvarna skräpar ner. Men intresset räcker så pass att vi kan göra ett par tusen julkärvar. Förr var det självklart med en julkärve och vi fick faktiskt leverera kärvar till filmerna om Astrid Lindgrens Bullerbyn.Julkärvarna är vackra, både när de sitter i trädgården vid juletid och när de står på tork i gammeldags rökar på fälten.- Det är många som stannar till och fotograferar och undrar vad det är vi håller på med, säger Jan-Erik Karlsson. Så visst är det ett kulturarv som vi förmedlar till dagens generation.

Förvandlar havreåkern till julkärvar

Jan-Erik Karlsson i Tyllinge för en gammal tradition vidare. Han förvandlar havreåkrar till julkärvar och ger ett välkommet nostalgiskt inslag i landskapet.