Förväntansfullt väntande på Lucia

Lussebullarna på bordet har Ann-Sofie varit med och bakat. - Jag har väntat två - tre veckor på det här. Det är så härligt och vi är så glada att de kommer, säger Ann-Sofies kompis.- Förra gången började jag gråta för att det var så vackert så då fick jag gå ut. Jag är lite känslig, säger Ann-Sofie.Plötsligt tågar lucian Elin Looström in med tärnor och tomtar i släptåg. Några i publiken nynnar med, någon tar fram mobiltelefonen och fotograferar.Framträdandet är kort och över snabbt. Ann-Sofie säger att hon inte känner igen någon i luciatåget, ansiktena är helt nya. - Det var vackert och jag tyckte alla låtar var bra, säger Ann-Sofie som inte grät i år. - Det är bara när de sjunger gamla traditionella sånger som tårarna kommer, tillägger hon.Luciatåget försvinner snabbt bort till en annan del av byggnaden. De har lussat i snart tre timmar och börjar bli hungriga. - Vi är klara klockan sju i kväll efter 29 föreställningar, berättar tjejerna.- Vi får väl meditera i minibussen för att orka med dagen, säger tärnan Josefine Jonsson.Lucian Elin Looström har massor med stearin i håret men hon är inte så bekymrad. - Det är ett senare problem. Jag har fått stearin på ögonfransarna också, säger hon och tillägger att dagen trots allt börjat bra. - Jag har sovit i 13 timmar, ätit ordentlig frukost och fått något att dricka i pausen. Det här blir nog en dag jag aldrig glömmer.Vad ska ni göra när ni har lussat klart?- Hem och sova, säger de i munnen på varandra. - Det känns lite sorgligt, säger Caroline Bergstedt.- Ja och vi har längtat så mycket efter det här, säger Evelina Thorvaldsson.Sen måste luciatåget skynda vidare. Det är fler som vill få besök.

Förväntansfullt väntande på Lucia

Lussebullar, pepparkakor, kaffe och saft är framdukat i Legohusets lokaler i Västervik. Här sitter Ann-Sofie Larsson och hennes kompis och väntar spänt på Västerviks lucia och hennes tärnor.