Framgångssagan Abalone Dots har bara börjat

För Västerviksbandet Abalone Dots börjar turnélivet på ett hotell i Göteborg. Tjejerna har två månaders turnerande tillsammans med Lars Winnerbäck framför sig och har inte riktigt hunnit ta in alla framgångar. De känner sig fortfarande som småstadsmänniskor och har inte hunnit skaffa sig några divalater.

- Det är ingen risk, vi kommer inte bli diviga för vi är så lättimponerade. Jag blev glad när jag såg att vi fick ägg till frukost, säger Sophia Hogman.
- Bara det att vi kan lämna kvar instrumenten på scenen och andra tar hand om dem känns exklusivt, säger Elin Mörk.

Kvällens premiärspelning i Lisebergshallen i Göteborg närmar sig. Först en snabb shoppingrunda på stan och sedan soundcheck.
En dimridå ligger kvar i lokalen, efter Lasse Winnerbäcks soundcheck som just avslutats. Instrument, sladdar, mickar och högtalare trängs runt fötterna på tjejerna. Sophias cello har stämt om sig under natten.
- Ohh, det var konstigt. Kan jag få lite toner av någon? Det här är det värsta jag vet.
Elin tar tag i saken och bjuder på ett A från sin fiol. Sedan byter de instrument för Sophia tycker inte om att stämma.
- Jag har fobi för att stämma. Jag har fått en cellosträng på mig en gång. Det är det värsta som finns.
Elin stämmer vidare på cellon och spekulerar i vad som kan ha hänt med den.
- Har den legat i ditt röda fodral? Du måste skaffa ett täcke till den, den ligger ju och fryser där.

- Äh, vad säger ni tjejer, ska vi köra en låt på soundchecken också, ropar en ljudtekniker någonstans.
"Lose again" ljuder ut i den stora tomma lokalen. I tio sekunder.
- Kan ni justera mandolinen?
- Och nyckelharpan?
- Mer diskant tack.
Fiolbyte och sedan "Speak with an evil". Den är så bra att man ryser. Intro och presentation en sista gång. Nu får det gå som det går.
- Man blir nervös man ser det här, det är så stort, säger Sophia och sätter sig med benen över scenkanten.
- Hua, hua, va läskigt. Vi har repat en massa, men nu känns det som man vill repa ännu mer.

Tjejerna kollar in logen, ett omklädningsrum försett med en soffa och lite att tugga på. Honungen som är beställd finns på plats. Klockan är fyra och det är några timmar kvar till spelningen.
- Ska vi gå ut och äta, eller får vi mat här? Undrar någon.
- Winnerbäck går alltid ut och äter med sitt band, konstaterar en annan.
- Då får ni gå och äta med mig, säger Viktor Kjellgren, en kompis från Västervik som är trummis under turnén.

Kväll. Det är mörkt och kön ringlar utanför Lisebergshallen. Winnerbäcks turnépremiär sålde slut i ett nafs och två extra spelningar har satts in. Det är mycket folk i lokalen och framför scenen blir det allt mer trångt.
Det rör sig i mörkret på scenen och 3000 par nyfikna och granskande ögon vänds mot Abalone Dots, som står inför sin största livespelning hittills. Det viskas och recenseras i publiken. Men snart har lyssnarnas förvirring vänts till förvåning och förtjusning.
- Jag sa ju att vi skulle ha lyssnat mer på dem ju. De är bra!
- Oj vilken stor bas, vad coolt.
- De är ju bra. Jättebra.

Lasse då? Han kan sitt jobb och levererar som alltid. Men han får passa sig och inte tappa farten, för då kommer han att bli omkörd av sitt förband.Fotnot: På www.vt.se/bildspel hittar du fotografen Anders Steiners bildspel, med massor av bilder från Abalone Dots turnépremiär i Göteborg.

Framgångssagan Abalone Dots har bara börjat

- Hör du nåt i dina lurar? Kan jag få lite mer gitarr? Ska ni äta något? Winnerbäck äter alltid ute.Det är mycket som ska funka när man ska ge sig ut på turné.

- Hör du nåt i dina lurar? Kan jag få lite mer gitarr? Ska ni äta något? Winnerbäck äter alltid ute.
Det är mycket som ska funka när man ska ge sig ut på turné.