"Från Fårhultsmastens topp ser vi Visby som en hägring"

Allt detta blev möjligt tack vare den tv-sändare som placerats i en Eiffeltornsliknande mast vid Fårhult några mil söder om staden. I dag är denna mast riven. Den ersattes 1968 av den 334 meter höga mast med en "polkagrisfärgad" topp som innehåller 64 antennelement, vilka i dag skickar ut ett tiotal tv-kanaler cirka 6 mil åt alla håll. På ett stort område under masten ligger nedgrävt ett jättelikt kopparnät förbundet med mastens åskledare, eftersom blixten alltid slår ner här. - Utsikten från toppen är bedövande, berättar Björn Kåremyr och Ulf Pettersson som ansvarar för den stora sändarstationen vid Fårhult och då och då tar masthissen upp. - På grund av jordens krökning hamnar Gotland under horisonten men när luftlagren i atmosfären är rätt skiktade ser vi ofta kyrkorna och ringmuren i Visby speglas upp och ned som en vacker hägring, berättar Björn som arbetat 29 år på stationen. Högmasten rör sig i toppen några meter fram och tillbaka i vinden, trots 15 stag i tre riktningar. - Det känns som att vara på en båt i sjögång. Allt skruvar sig lite hela tiden. I bland ligger molnen lågt och masttoppen sticker upp ovanför molntäcket. Då är det fantastiskt att stå där uppe i strålande sol och blicka ned på ovansidan av ett kritvitt duntäcke. Under televisionens barndom var Fårhultstationen bemannad dygnet runt. I dag fjärrstyrs allt från Kaknästornet i Stockholm. - Om något fel uppstår får vi larm via våra mobiler som samtidigt är handdatorer, säger Ulf Pettersson som började på Fårhult 1995. - I dag arbetar vi bara av och till här. Vi har numera beredskap för 600 master i vårt distrikt, de flesta mindre master för mobiltelefoni. Ibland får vi rycka ut mitt i natten för att i beckmörker klättra upp i någon mast och laga ett fel. Vi kör bil i snitt 40 mil per dag. Någon dramatisk händelse under åren?
- Otäckt var det för tio år sedan var då jag kom emot en högspänningsdel och fick 20 000 volt starkström genom kroppen. Som tur var gick det bra och jag fick lämna sjukhuset efter ett par dagar, säger Björn. - En annan gång gick sändaren sönder och under hela Bingo-Lotto måste jag sitta och pressa en krokodilkontakt mot en kabel med ena handen för att folk skulle kunna se Loket plus TV4-reklamen! Ulf Pettersson berättar om en gång han klättrat uppför stegen i en hög mast. Först när han klättrade ned igen upptäckte han att han haft massor av koskit under skorna. Hela Fårhultstationen är som ett ointagligt fort med skyddsrumsliknande stålportar och tjocka betongväggar. Lokalerna värms upp av enbart sändarna via värmeväxlare. De sex moderna digitalsändarna utvecklar nämligen otrolig värme och måste kylas med stora kylvattensystem likt bilmotorer. - Den nya digitaltekniken har inneburit en otroligt bättre bildkvalitet där alla skuggor och reflexer är borta.

Läs i papperstidningen om familjen som firade jul i Fårhultsmasten.

"Från Fårhultsmastens topp ser vi Visby som en hägring"

Den 19 december 1959 var en stor dag för Västerviksborna. Då fick man sin första tv-sändare och en ny tid inleddes. Familjer och vänner samlades för att förundrade se på 10 000-kronorsfrågan, Humle och Dumle, Sigges Cirkus, Ria Wägner och Tekniskt Magasin.