Kedjan som sådan har en tio år äldre historia i Sverige än i Västervik. I Vimmerby fanns den redan tidigare, och drevs av Margareta Larsson, Lenas mamma.
– Hon tyckte att vi borde starta en butik i Västervik och strax före jul öppnade vi en butik för att testa under två månader, berättar Lena Landberg.
Försöket blev lyckat. Kunderna strömmade till för att köpa påslakan, handdukar och kuddfodral i den lokal som i dag inrymmer bokhandeln. Och Lena trivdes. Så den 26 april 1985 slog hon upp portarna till den Hemtexbutik som än i dag huserar i det anrika Enanderska huset, i hörnet Storgatan/Hamngatan.
– Först hade vi bara en mindre del av lokalen. Vi höll till på vänstra sidan av nedervåningen och delade med en godisbutik som låg på högra sidan. På övervåningen låg en klädaffär.
Men lokalerna blev snabbt för trånga. När klädaffären lades ner, tog Hemtex över den. Det funkade sådär. Trapporna, en hiss som inte alltid samarbetade och mycket spring mellan våningar för personalen. Så när godisbutiken så småningom la ner, flyttade Hemtex in på hela nedre planet. Övervåningen rymde under många år andra verksamheter, allt från second hand till kontorshotell.
Lena Landberg har drivit butiken sedan start. Hon var 25 år när hon startade och fyller 65 senare i år. Men hon har inga planer på att gå i pension.
– Jag har för mycket spring i benen för det, säger hon och skrattar.
Det finns även en slags omtanke i beslutet att fortsätta.
– Jag tycker att det ska finnas en Hemtexbutik i Västervik och är inte säker på att Hemtex nationellt kommer att välja att behålla den när jag slutar som franchisetagare. Åtminstone inte här i centrum, säger Lena.
Hon är nämligen en av få kvarvarande franchisetagare inom Hemtexkedjan, som i takt med att avtalen sägs upp låter butikerna ingå i en större konstellation. Och där vägs såklart andra aspekter in vad gäller läge och lönsamhet.
– Men det har gått runt för mig hela tiden. Särskilt under pandemin gick det jättebra, då folk var hemma och fixade. Nu är jag lite mer orolig, inte minst för hur det ska gå i sommar med tanke på ombyggnaden av Storgatan.
Ett annat skäl till att inte släppa taget redan nu är omtanke om den kvarvarande personalen.
– Vi är ett sammansvetsat gäng som har jobbat ihop länge. Jag tänker åtminstone att jag kan hålla ut i sju år till, tills den yngsta av de fast anställda går i pension, säger Lena.
Inredningsstilarna har förstås växlat en hel del sedan Lena Landberg öppnade butiken. Från 1980-talets gardinmode – med stora mängder blankt tyg, starka färger och puffiga upphängningar – till dagens mer avskalade och färglösa trender.
– Men det börjar komma mer färg igen. Gult är populärt för första gången på länge, inte bara till påsk. Och tryck med citroner säljer vi massor av, berättar Lena.
Kundkretsen då? Jo, Lena tycker att det är roligt att se att de personer som började handla hos henne för 40 år sedan, som då kanske var småbarnsföräldrar, fortfarande besöker butiken. Men nu ibland rullandes på rollator i stället för på barnvagn...
– Vi har även en hel del ungdomar som handlar hos oss. Många har fått inspiration via influencers, som visat upp bilder på sina bäddningar, det är väldigt trendigt just nu.
Med så många år på samma plats är det förstås ofrånkomligt att missöden har inträffat. En sak som Lena särskilt minns var en jul då det snöade extremt mycket.
– När vi skulle öppna på annandagen stod dörren öppen och det låg mängder med snö inne i butiken. Vi hade glömt att låsa när vi stängde dagen innan julafton. När snöstormen kom blåste dörren upp och det snöade in. Men snön hindrade nog tjuvar från att ta sig in också. Det fanns inga fotspår i snön och inget saknades i butiken. Det här är säkert 20 år sedan men har satt sig som ett minne, säger Lena.
En annan julrelaterad händelse som hon inte har kunnat sluta tänka på var hur det gick för den kund som glömde sina välfyllda matkassar i butiken.
– Det var en kvinna som ringde dagen innan julafton och sa att hon trodde att hon hade glömt sin julmat i butiken. Vi letade överallt men hittade inget. Efter någon vecka tyckte vi att det började lukta konstigt och letade igen. Då stod två kassar under ett bord där en duk hängde ner över kanten och dolde dem. De var fyllda av julmat, men den hade blivit grön vid det laget.