Frimurarna höll öppet hus för allra första gången i Västervik

Per Heldtander är ordförande/mästare i S:t Johanneslogen Eystrasalt i Västervik. Det här är första gången under dess 95-åriga historia som Frimurareorden i Västervik håller Öppet hus.

Är detta en desperat åtgärd för att rekrytera nytt, friskt blod sedan snittåldern börjat bli oroväckande hög bland befintliga bröder?
- Inte alls. Vi har just nu en väldig god tillströmning av nya frimurare, både här i Västervik och i riket som helhet, säger Per Heldtander som berättar att Västervik tar in tio nya bröder i år.

- Självklart hoppas vi att någon intresserad dyker upp, men vi vill framför allt visa upp för allmänheten vad vi egentligen sysslar med.

Frimurareorden meddelar stegvis sitt budskap till medlemmen i en logisk och pedagogisk framställning. Därav kommer den gradindelade uppbyggnaden.
Frimuraren genomgår en livets skola som lär honom att "rätt leva för att värdigt kunna dö". En frimurare murar inga hus. Det är i stället sin egen person han bygger upp, i form av bättre självkännedom och -insikt.

- Att vara frimurare innebär att du gör en livslång resa under vilken du utvecklas och växer som människa i tio olika steg, säger Jan Löttiger som är frimurare av 7:e graden.
S:t Johanneslogen Eystrasalt, det isländska ordet för Östersjön, kan sägas vara grundskolan för frimurare i Västervik. Här mottar nyblivna frimurare sina tre första grader.

I Västervik finns även en andra avdelning, brödraföreningen Diorit med frimurare som mottagit 4:e graden eller högre. Det finns upp till 10:e graden. Bara en handfull personer i Sverige har även 11:e graden. Diorit och Eystrasalt har totalt cirka 190 frimurare.
- Med tanke på att ingen går ur, utan förblir frimurare fram till sin död, kan medelåldern inte vara speciellt låg hos oss, säger Per Heldtander.
Frimurareorden ska alltså utveckla en man och få honom att växa som människa?
- De hemliga ritualerna är en pedagogisk metod som får oss att fundera över de existentiella frågorna, säger Olof Nimhed som diagonalt över sitt bröst bär ett brett, lila band som visar att han är innehavare av den tionde och högsta graden. Olof Nimhed var blott 26 år när han blev frimurare.

För en nyinflyttad man i Västervik är det bra att vara/bli frimurare.
- Han lär då känna många människor snabbt, säger Per Heldtander vars vita band över bröstet talar om att han är frimurare av 9:e graden.
De olikfärgade banden talar om vad medlemmar får, eller lika ofta inte får, tala med varandra om.
- För en medlem som innehar en lägre grad är ju vissa saker ännu mycket hemliga, säger Olof Nimhed.

Det är för att gradgivningen ska ge något som ritualen är hemlig.
- Det är en verklig aha-upplevelse att erhålla en högre grad som frimurare. Man har stor glädje av ritualen under en lång tid, säger Hans Ellervik som innehar 10:e graden och varit frimurare sedan 1973.
Människokärlek och barmhärtighet utgör grunden för verksamheten. Vid varje sammankomst insamlas pengar till behövande. Till exempel till Tsunamikatastrofen eller till funktionshindrade barn och ungdomar.
En frimurare tar aldrig ställning i politiska frågor. Han får heller aldrig utnyttja ordensarbetet och medlemskapet för att dra personliga fördelar i det privata eller yrkesmässiga livet.