Det blir långa resor för frivårdens inspektörer, som har ett stort område att jobba i (- se faktaruta).
Men det är inte alltid som inspektörerna åker ut för att träffa sina klienter. En del av dem möter de bara i frivårdens lokaler, som ligger i Klockhuset, ute på Gertrudsvik i Västervik.
På fängelset i Västervik sitter bara män, men frivården jobbar även med kvinnor.
En viktig del i verksamheten är programmen, där deltagarna får jobba extra med sådant som har fått dem att begå brott. Det kan handla om missbruk, men det kan också handla om att träna upp sin förmåga att lösa problem på ett bättre sätt och bryta gamla ovanor.
Programmen ges både i grupp och individuellt. Ibland fungerar det inte för vissa deltagare att sitta med i en grupp. Då får de i allmänhet gå ett annat program, som är individuellt.
Fängelset, och i viss mån även frivården, måste nämligen också ta hänsyn till vilka sex-åtta personer det är som tussas ihop, av säkerhetsskäl, så att man inte sätter ihop en gammal gärningsman med hans offer.
Såväl programmen som programledarna är kvalitetssäkrade. Programledarna måste vara certifierade för att få hålla i programmen, och programmen utvärderas hela tiden, så man vet att de ger resultat.
Om forskningen inte kan visa att programmen har önskad effekt, plockas de bort. Så var det exempelvis med programmet Art, aggression replacement training, som kriminalvården har valt att inte använda längre.
Frivården samarbetar med andra myndigheter och organisationer för att hjälpa klienten till ett nytt liv.
Förutom arbetsförmedling, försäkringskassa, socialförvaltning, psykiatri, kontrollörer av fotboja, externa vårdgivare och behandlingshem, är de anhöriga viktiga i den här processen. Samverkan med föreningslivet sker också, när någon döms till samhällstjänst.
Dessutom finns det i kommunen 30-40 lekmannaövervakare, som kollar och stöttar klienterna och försöker hitta på något roligt att göra ihop med dem. Det skulle behövas fler sådana. Den som är intresserad kan kontakta frivården.