Fullpackat på hyllningen av konstnären Henry Gustafsson

Tore Påhlsson inledde utställningen med att spela Ljus och värme, Jag vet en dejlig rosa, Crying in the chapel, As time goes by och stunder av lycka på klarinett och saxofon.
Christer Gometz från Tjustbygdens konstförening hälsade välkommen, tackade Henrys hustru Britt-Marie att hon gjort utställningen möjlig och lämnade över öppningsanförandet åt Henry Gustafssons kompis och parhäst i många konstnärliga projekt, Dag Holmgren, Jönköping.

Dag Holmgren var påtagligt gripen av stunden och över den stora publiken. Han berättade lite grann om gemensamma konstnärliga erfarenheter med Henry Gustafsson.
- Henry kompromissade aldrig när det gällde konsten. Vi hade mycket kul tillsammans i möjliga och omöjliga projekt. Det känns faktiskt som om han sitter på min axel ibland och kommer med goda råd, precis som vanligt.

Senare i ett informellt samtal sade Dag Holmgren:
- Jag tycker att Henry Gustafsson var för konsten vad Astrid Lindgren var för litteraturen. Båda gjorde saker som publiken omedelbart begrep sig på och tog till sina hjärtan. Sådana konstnärer vinner aldrig några stora priser och får aldrig kritikernas rosor. De får aldrig det erkännande de så väl förtjänar.
- Henry och jag hade så himla kul tillsammans från första stund vi träffades på Konstfack 1965 och 40 år framåt.
Bland publiken märktes Henry Gustafssons far Erik som faktiskt en gång i tiden arbetat i utställningslokalen som då var gjuteri. Erik Gustafsson var han förebild för Henry Gustafssons skulptur Lyftet.

Fullpackat på hyllningen av konstnären Henry Gustafsson

Den läckra utställningslokalen i Överums bruk var helt fylld när hyllningsutställningen för Henry Gustafsson öppnades under lördagseftermiddagen. Det blev en verklig hyllning till Överumssonen som gick bort alldeles för tidigt.