Eleven var inskriven på gymnasiesärskolan, men bytte till en folkhögskola när hon gick i trean. Målet var att skaffa sig gymnasiekompetens, och på så sätt få behörighet att söka till en vanlig högskola. Hon ansökte om att få aktivitetsersättning även för perioden efter att hon egentligen skulle ha tagit studenten på särskolan – men fick nej. Försäkringskassan omprövade sedan sitt beslut, och eleven fick rätt till aktivitetsersättning.
Men Försäkringskassans beslut överklagades av ett så kallat allmänt ombud, vars uppgift är att välja ut beslut från Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten som är principiellt viktiga ur juridisk synpunkt. Tanken är att få fram en vägledande rättspraxis.
Förvaltningsrätten i Linköping, som är nästa instans, gick på det allmänna ombudets linje – och upphävde Försäkringskassans beslut. Enligt förvaltningsrätten hade inte Försäkringskassan utrett tillräckligt noga hur lång tid eleven skulle behöva för att kunna avsluta sin skolgång, och få slutbetyg på gymnasienivå. Eleven skulle, enligt rätten, bara få aktivitetsersättning fram till den dag då hon borde kunna avsluta sin skolgång.
Men det beslutet överklagades i sin tur av eleven själv till kammarrätten i Jönköping – som upphäver förvaltningsrättens dom.
Kammarrätten slår fast att ungdomar med funktionshinder ska ha möjlighet att slutföra en utbildning som ger gymnasiekompetens utan att själva behöva ansvara för sin försörjning under tiden utbildningen pågår. Det är på grund av funktionshindret som Västervikseleven behöver en förlängd skolgång, och kammarrätten anser därför att hon ska ha rätt till ersättning. Om hon går på folkhögskola eller gymnasieskola ska inte spela någon roll.
Försäkringskassans beslut, att eleven får ersättning, står därför fast.