Gatukonsten har slagit rot i Västervik

Vi börjar den här resan på Gränsö. Här hittar man Street Knitting, alltså gatustickning. Stickningar i olika färger och former, fästa runt flera träd på ön. Mystiken ligger i betraktarens ögon. Vem är konstnären? Eller konstnärerna? Ingen aning. Det är det som är en del av grejen. Anonym offentlig konst där ambitionen för strålkastarljuset ligger långt bort, där skaparen bakom konsten väljer att inte synas och träda fram. Street Knitting blev synligt första gången i Sverige för några år sedan. Det har tidigare varit ett uteslutande storstadsfenomen. Det är en av de inriktningar inom gatukonst som växer allra snabbast. Vi lämnar Gränsö och kör mot centrum. Till torgen, krogarna och de låga balkongerna. På vägen hälsas vi av den spejande sjömannen. Han är sedan några veckor tillbaka en del av Street Arten, iklädd ett tygstycke som täcker ena skinkan. Väl inne i centrum finns konsten överallt. Men här är dock inte alla överens om det verkligen handlar om konst eller inte. Klotter, säger vissa. Konst, säger andra. Offentlig konst i en stadskärna blir gärna kontroversiell, ofta med politiska budskap. Runt om i centrala Västervik finns schablonmålningar, sprayade figurer i former av katter, råttor och andra abstrakta föremål. De flesta har vuxit in i stadsbilden och syns bara med sökande ögon ... sök själva, så får ni se. Resan fortsätter. Upp genom Spötorget, förbi biostaden, parkerna, bänkarna och tågstationen. Vi står vid graffitiväggen vid gamla Oasen, numera Klättercenter. Här råder laglöst konst-land. Den här väggen här är den enda vägg där kommunen tillåter graffiti. Och målningarna är fantastiska. Stora bokstäver i psykedeliska former och färger. Här brukar ungdomar stå och måla på kvällar och helger till skön musik från någons bastrimmade högtalare, nertryckta i bakluckan på en bil, som nyast från 1987. Här lever en ungdomsrörelse kvar som först blev synlig i Västervik i slutet av 80-talet, graffitirörelsen. Ett löst sammansatt konstkollektiv som vandrar genom generationer. Vi tar oss vidare. Till slutet av resan. Ut genom staden mot rondellerna. Här lever de snickrade hundarna. Rondellhundarna kommer från början från Linköping, där en konstnär 2006 fick ställa ut en vit betonghund i en rondell. Hunden blev emellertid vandaliserad och sedan ersatt med ett anonymt hemmabygge till trähund. Sedan gick allt snabbt. Numera är hundarna vanliga inslag i rondeller var man än åker och en del av Street Arten. I cirkeln tillbaka mot stan går resan mot sitt slut, eller tar sin början om man så vill. Gatukonsten i Västervik lever och utvecklas. Nästa vecka är det förmodligen en ny vernissage i stadskärnan, oavsett om man tycker att det är konst eller inte. Oavsett om man berörs eller inte, oavsett om man bryr sig eller inte, så finns den där, in your face.

Gatukonsten har slagit rot i Västervik

Det kallas Street Art, gatukonst, en amerikansk uppfinning med anor från 80-talets graffitikonst. Och nu är den här. I vår del av världen. I Västervik.