Gift och motgift

I sitt inlägg försöker Johansson ge tyngd åt Sverigedemokraternas ständiga resonemang att invandrarna "tar våra jobb" och att vi efter "sunt förnuft" borde inse att vi "måste ta hand om våra egna i första hand". Sverigedemokraterna, menar Johansson, är "ett motgift mot den illa skötta flyktingpolitiken i detta land". Innan vi kan syna detta "motgift" måste vi först ställa en diagnos av problemen, för att därefter bedöma om det är ett verkligt motgift Johansson har eller om det rör sig om en kvacksalvares eget hopkok.I Sverigedemokraternas värld är den växande arbetslösheten ett direkt resultat av Sveriges flyktingpolitik. De menar att vi helt enkelt släpper in för många människor i Sverige. Johansson pekar därför på våra nordiska grannländer som goda exempel för oss att dra lärdom av. Finland ses som en förebild med nordens lägsta flyktingmottagande år 2007. Det stämmer att Finland för och länge fört en mycket restriktiv flyktingpolitik. Med Johanssons logik borde därmed Finland även ha en mycket låg arbetslöshet. Men i verkligheten är det precis tvärt om, vilket Johansson givetvis inte berättar. 2007 var den relativa arbetslösheten i Finland 6,9 procent (Statistikcentralen) emedan den i Sverige var 4,6 procent (Statistiska Centralbyrån).Finland är därmed ett exempel som grusar snarare än stödjer Johanssons teori. Om medicinmannen Benny Johansson medvetet valt att undanhålla vad som inte passar hans syften eller om han helt enkelt inte vet vad han pratar om är en gåta. Arbetslöshetens gissel och orsak kan inte förklaras med en havererad flyktingpolitik då arbetslöshet existerat i utbredd skala långt innan vi överhuvudtaget haft någon invandring att tala om. Arbetslösheten är en naturlig del i det borgerliga samhället. I Sverige hade vi länge en mycket låg arbetslöshet detta tack vare en aktiv politik för full sysselsättning. Men den fulla sysselsättningens politik övergavs under den ekonomiska krisen i början av 90-talet. Det överordnade politiska målet blev istället inflationsbekämpning med framförallt en hög arbetslöshet som främsta styrmedel.Vi behöver inte hitta på jobb, eller "skapa arbetstillfällen" som högern säger, utan en början vore att återanställa de mer än 200 000 välfärdsarbetare som har sparkats sedan 1990. De behövs mer än väl inom skolan, vården och omsorgen. Den offentliga sektorn hade 2007 en nettoförmögenhet på 642 miljarder kr (regeringens budgetproposition 2009, bilaga 2). Detta trots stora skattesänkningar för framförallt de redan rika. Prat om att invandringen gjort Sverige till ett fattigt land, som ofta hörs från Sverigedemokrater, blir därför högst komiskt då Sverige knappast kan betraktas som ett fattigt land. Både resurser och behov finns för att minska arbetslösheten drastiskt men där kan vi knappast hoppas på varken Johansson eller den borgerliga alliansen som i allt raskare takt river ner allt större bitar av den gemensamma välfärden.Men så länge vanliga arbetande och arbetslösa människor (svenskar och utrikesfödda) inte engagerar sig så kommer denna högerpolitik att fortgå. För att ändra dagens politiska riktning krävs en resning i arbetarrörelsen. Frågan är när fötterna ska börjas sättas ner? Innan eller efter vi har förlorat allt vad solidarisk och gemensam välfärd heter?

Gift och motgift

Torsdagen den 4 september skriver Sverigedemokraternas lokale ledare en insändare om sitt partis "rakryggade" hållning i de "känsliga frågorna". Med de "känsliga frågorna" avser Benny Johansson förstås Sveriges flyktingpolitik.