Det är tredje gången som Abdullah Airout reser sig upp ur stolen för att släppa in några eftersläntrare i samlingsrummet.
– Jag jobbar här i dag, säger han skämtsamt och sätter sig ned igen.
Han är en av de 16 personer som kommit för att gå på Stadsbiblioteket i Västerviks Språkcafé den här kvällen. Här möts svenskar och nyanlända, många av de sistnämnda väntar på uppehållstillstånd och är från Syrien.
Kajsa Andersson är pensionerad bibliotekarie och håller i kvällens övningar. Innan de drar igång berättar hon om verksamheten. Den är inne på sin fjärde säsong och lockar allt från en handfull till tjugo personer varje gång.
– Vi går igenom artiklar, lär oss nya ord och övar på att tala med varandra. Här behöver man lite förkunskaper, de som kommer hit har lite svenska med sig, säger hon.
Kvällens pass inleds med grammatik.
– Det är många som har svårt med när man säger "en" och när man säger "ett", säger Kajsa Andersson.
Många nickar instämmande medan reglerna för användandet gås igenom, svenskan som talas är på en hög nivå, de flesta verkar hänga med bra.
Förste dörröppnare Abdullah Airout har varit i Sverige i snart ett år. Han talar redan bra, och vill bli ännu bättre.
– Man lär sig mycket här och det är bra. Svenska är inte jättesvårt men lite, säger han.
I Syrien läste han datateknik vid universitetet och han siktar på att fortsätta studierna i Sverige.
– Det är viktigt att lära sig svenska och jag försöker hålla mig igång, Jag spelar fotboll i Gunnebo också. Jag kan inte sitta och bara vänta på uppehållstillstånd, säger han.
Maher är också från Syrien. Trots att han bara varit i Sverige i tio månader talar han mycket bra svenska.
– Jag kan engelska, franska och lite ryska också, berättar han och skrattar.
Det är femte gången han är på språkcafé.
– Det första de frågar när man söker jobb är om man talar svenska, jag vill svara ja på den frågan, säger han.
Han tycker att det svenska uttalet kan vara svårt men den ryska grammatiken är svårare än den svenska.
Lektionen, för det påminner om en trivsam lektion, fortsätter efter kaffe och te. Under pausen flödar samtalet mer fritt, många passar på att fråga om saker som de inte förstod i genomgången.
Man pratar också om att Sverige just nu byter ut många av mynten och sedlarna. Att Birgit Nilsson på nya femhundrakronorssedeln liknar Anne Frid Lyngstad ganska mycket verkar vara en universell iakttagelse , vare sig man är från Syrien eller från Hjorted.