Granbarkborren - liten men fruktad

Egendomligt nog drabbades delvis samma områden som tidigare hemsöktes av Gudrun i det inre av Småland. Värst utsatt den här gången blev dock ett område kring Mariestad.
Redan efter stormen Gudrun befarades stora angrepp av granbarkborre på skogen. Skogsstyrelsen har nu facit på detta, och farhågorna har besannats. Trots att mycket av den stormfällda skogen hann tas om hand efter Gudrun, hann barkborrarna ta många träd i besittning och föröka sig raskt.
Den varma sommaren 2006 gjorde att flera "kullar" granbarkborrar hann kläckas och svärma redan 2006 istället för att övervintra och svärma våren 2007. Ändå finns det nu fullt av angripna träd med granbarkborrar i vintervila. Denna generation kommer att svärma i vår och hotar då att angripa den skog som fälldes av Per.
- Att ta hand om det stormfällda virket blir ett stort arbete under stark tidspress eftersom granbarkborren börjar svärma redan i maj, säger Magnus Fridh, chef på Skogsstyrelsens analysenhet.

Granbarkborren, även kallad åttatandad barkborre, har en egendomlig livscykel och märkliga egenskaper. Den färdiga insekten är bara några millimeter lång men kan vid massiva attacker förstöra skog för ofantliga belopp.
Angreppet på skogen börjar med att de små skalbaggarna som övervintrat i marken gnager sig in i granarna för att föröka sig. Där lockar de till sig fler barkborrar genom att sända ut kemiska signaler - kom hit och hjälp till, här finns mat och husrum! Dessutom sprider de en svamp som växer in i den färska veden och försvagar trädets växtkraft. Denna strategi går ut på att döda granen så fort som möjligt och undvika att gångarna fylls av kåda som är en del av trädets försvar.
Hanarnas doftämnen lockar till sig honor som kommer till trädet för att para sig. Inne i trädet lägger honan ägg som utvecklas till larver. De äter i sin tur av det näringsrika skiktet mellan barken och veden och gnager samtidigt upp de karakteristiska gångar som man kan se om man lossar barken på en liggande gran.
Under sommaren börjar den nya generationen skalbaggar borra sig ut genom barken och lämna trädet. I regel övervintrar de i marken, men många stannar kvar och övervintrar istället under barken.

Granbarkborren angriper helst granar som nyligen fällts och har färskt virke. De liggande stammarna som inte längre får näring genom rötterna förlorar sitt naturliga försvar mot skadeinsekter. Det är, förutom kåda, ett giftigt ämne som levande träd utsöndrar när barkborrarna angriper trädet. Vindfällda, döende träd är försvarslösa och kan angripas av stora mängder barkborrar. När nästa generation svärmar på våren är risken stor att de istället angriper friska, växande granar. Om angreppet blir tillräckligt omfattande orkar inte granen försvara sig mot alla inkräktare. Resultatet blir att skogen står och dör på rot.
Detta är vad som har hänt på många håll efter stormen Gudrun, trots att skogsbruket gjorde stora insatser för att ta hand om all stormfälld skog. I vår hotar därför nya massangrepp de 12 miljoner kubikmeter skog som drabbades av Per i januari.