Sara och Ahmed har kommit att hamna i en riktig soppa. Hela deras framtid hänger i luften och de vet för närvarande inte mer än att Sara ska föda sitt första barn den 17-18 oktober. Förhoppningsvis på Västerviks sjukhus. Paret gifte sig i oktober 2010.
Sara har bott med sina föräldrar i Sverige i över ett decennium, gått i svensk skola och hon har permanent uppehållstillstånd. De senaste åren har hon arbetat i pappans företag i Hultsfreds kommun. Förra sommaren skilde sig föräldrarna.
Hösten 2010 kom Ahmed till Sverige och Hultsfred för att också han jobba i Saras pappas företag. Det fungerade inte alls så bra.
- Ahmed, som har ett tvåårigt arbetstillstånd, fick ingen lön och knappt heller mat för sitt arbete. Den 25 maj i år kastade min pappa slutligen ut oss båda, säger Sara till VT. Han hade köpt biljetter till Irak åt oss båda.
- Nu åker ni hem till Irak! Jag har tagit hit Ahmed och nu skickar jag tillbaks honom igen, ska pappan ha sagt enligt dottern Sara.
- Jag var så trött och mådde så dåligt av graviditeten att jag inte orkade säga emot. Därför reste vi ned till Ahmeds föräldrar i staden Kirkuk, fortsätter Sara.
Vistelsen i Irak blev plågsam för Sara, som växt upp i Sverige sedan hon var en nioårig flicka.
- Vi bodde i ett litet kyffe på taket hos Ahmeds far och mor. Jag mådde allt sämre och i Kirkuk fanns varken mödravård eller ens sjukvård att tillgå.
Paret skrapade ihop sina sista slantar för att köpa biljetter tillbaka till Sverige. De vågade inte åka till pappan utan begav sig i slutet av juni till Västervik, där mamman har sin särbo Christer Aass.
- Vi har ingen annanstans att ta vägen och har inga pengar kvar nu, säger Sara bedrövat. Hon har nu ansökt om svenskt medborgarskap och hoppas få bli "riktig" svensk någon gång i september.
Västerviks och Hultsfreds kommuner har en tid bollat det här ärendet mellan sig. I Västervik tycker man att paret är Hultsfreds problem då de kommer närmast därifrån, medan man i Hultsfred anser att det nu är Västervik som har att stödja Sara och Ahmed eftersom paret numera lever där.
- De bor tillfälligt hemma hos mig just nu, men siste augusti ska jag flytta till en pytteliten lägenhet. Då finns det inte längre någon plats, säger Christer Aass.
- Det här är ett akutärende. Sara ska snart föda och paret kan ju inte ställas på gatan, utan både mat eller husrum. Jag anser att Västervik måste leva upp till vad som klart sägs i socialtjänstlagen! Det här ju människor som i dag bor i Västerviks kommun. Socialtjänsten måste hjälpa henne.
- Har du tagit hit dem får du väl också försörja dem, är det svar jag fick på socialkontoret i Västervik, säger en besviken Christer Aass.
Både Sara och Ahmed har, med hjälp av Saras mamma och Christer Aass, de senaste veckorna sökt med ljus och lykta efter en egen liten lägenhet. Varken privata hyresvärdar eller Bostadsbolaget har dock haft något att erbjuda.
- Inte ens ett tillfälligt matbidrag kan Västerviks kommun ställa upp med under tiden de utreder detta ärende. Det tycker jag är svagt, säger Christer Aass.
Sara och Ahmed heter i verkligheten något annat.