Gripandet av Karadzic, ett viktigt steg framåt

I fallet forna Jugoslavien finns det mycket att lära. Vi är alla medskyldiga till att den värsta tragedin efter andra världskriget kunde bryta ut mitt i Europa med hundratusentals döda och miljontals flyktingar. Den förebyggande diplomatin misslyckades och fastnade ofta i retorik hemmahörande i andra världskriget. Det finns sakfrågor i konflikterna att diskutera som är relevanta. Men det är samtidigt viktiga att inte fastna i mytbildningar. Målet måste vara att de högst ansvariga ska dömas för sina brott utan att folkgrupper kollektivt utmålas som skyldiga. Sedan mitten av 90-talet har det internationella samfundet tagit flera steg framåt. Dels har vi internationella tribunaler för brotten i Rwanda och forna Jugoslavien och dels finns nu den så aktuella internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag. Vidare har principen om skyldigheten att skydda slagits fast i ett FN-beslut 2005 som fokuserar på länders och det internationella samfundets ansvar vid grova övergrepp på civila. Allt detta är inte perfekt men det är viktiga steg framåt. Det yttersta politiska ansvaret vilar inte på tribunalerna eller ICC utan på FN:s säkerhetsråd. Tribunalerna och ICC ska döma utan politiska ställningstaganden. De kan inte heller lösa någon fredsprocess men väl åtala och döma de högst ansvariga för brott mot mänskligheten. De politiska ledare och diplomater som nu applåderar arresteringen av Karadzic har anledning att fundera över varför flera av dem eller deras kollegor inte gjorde mer för att stoppa blodbadet under 90-talet. Frågan bör också ställas till länderna i säkerhetsrådet vad de nu gör för att hantera att Sudans president Omar Bashir begärts häktad av en av åklagarna vid ICC. Kravet bör vara att internationella rättsprocesser ska kunna fungera parallellt med ett arbete för fred och försoning. Det kan vara ett dilemma men alternativet att vingklippa en internationell domstol med polisk hänsyn är trots allt sämre. I synnerhet när det som i fallet Sudan inte ens finns en fredsprocess att tala om. Rättvisa och försoning är svårt. Ingen kan blunda för att 8000 människor kallblodigt mördades i Srebrenica 1995. Försoning kräver mycket. Men någon måste stå till svars för folkmordet i Srebrenica. Serbien måste som alla länder på Balkan göra upp med sitt förflutna och avsluta sina mytbildningar som bara lett till död och elände. Serbiens nya regering förtjänar beröm och stöd för att de överlämnar Karadzic och för att de utlovat att även utlämna generalen Ratko Mladic. Det är ingen tröst för de anhöriga som drabbats men det är ett bidrag till att det trots allt finns någon sorts rättvisa. Det sköra internationella juridiska systemet har också tagit ett viktigt steg framåt som i bästa fall kan bidra till att avhålla andra ledare från att begå liknande illdåd mot mänskligheten.

Gripandet av Karadzic, ett viktigt steg framåt

Rättvisa är svårt, men viktigt om ett land eller en region efter en konflikt ska försonas. Radovan Karadzic har efter tretton år gripits av serbiska myndigheter. Det väcker starka känslor, många är glada medan andra ifrågasätter. Det sägs att det är viktigt att lära av historien.