Katten kommer släntrande framför gästgiveriet i Blankaholm när vi får se att den har något i munnen. Det är en mus, och den lever. Snart släpper katten ner den, men inte för att släppa den fri. Istället följer en stund av lek då katten intresserat följer musens varje rörelse. När musen inte vågar röra på sig knuffar katten till den.
VT:s fotograf tycker synd om musen och försöker distrahera katten några gånger, men trots att kattens uppmärksamhet riktas åt annat håll rör sig inte musen ur fläcken.
***
Olof Liberg, forskningsledare på Grimsö forskningsstation, har forskat om katter. Han ger en teori om varför katten leker med bytet istället för att döda det direkt.
- De flesta djurarter som domesticerats, det vill säga gått från att vara vilda djur till att bli tama får ett barnsligare beteende. Den behåller en del av sitt ungdomsbeteende livet igenom som en anpassning till sitt nya liv.
Liberg garderar sig med att han själv inte är etolog - det vill säga forskare med inriktning mot djurs beteende - men framför teorin att längre tillbaka var leken ett sätt för unga katter att lära sig jaga, och att utveckla sin jaktteknik. Att vuxna katter fortsätter att leka med sina byten på samma utdragna sätt har att göra med att de blivit tamkatter.
- Den jagar inte längre för födans skull. Katten är inte hungrig utan det finns tid för lek.
Varför flydde inte musen?
- Kanske var den skadad, eller kanske var det för att den förstod att det inte var lönt. Enda chansen var att få katten att tro att den var död.
Är katten elak som behandlar musen på det här viset?
- Nej, nej, ondska och godhet är normer som människor ställt upp. Djur är varken onda eller goda.
***
Katten fortsätter sin lek vid torget i Blankaholm, tar upp musen i munnen, bär iväg den till en annan plats där leken fortsätter. Vi följer inte skådespelet till slutet, allt pekar på att utgången är given. Så småningom kommer katten att tröttna, och då är det slut både på leken och musen.