Guadelope - Karibiens franska paradisö

Här dominerar känslan av en plats för väl bemedlade fransmän, mitt i Karibien. På flygplatsen hyr jag en Renault, förstås. Vägarna är perfekt asfalterade och linjerna kritvita. Jag stannar vid ett vägcafé utanför huvudstaden Pointe-a-Pitre och får en baguette med camembert. Ägarinnan Jaqueline är kolonialättling, den minoritetsgrupp som än i dag äger de flesta hotell och restauranger. Men även allt fler lockas hit från Frankrike eftersom välutbildade statstjänstemän, läkare och lärare får 30 procent högre löner här.Jag fortsätter min resa österut och tar ett dopp på den fina och folkliga Caravelle som också är Club Med:s hotellstrand i turistorten St Anne. Skön relax under kokospalmerna och härlig vit sandbotten. Vattnet är underbart klart, mjukt och lättskimrande turkost. Hotellets strandvakter håller ett vakande öga, även om man nästan aldrig känner sig otrygg på Guadeloupe. Här finns inga påstridiga tiggare och fattiga barn. Trots att Guadeloupe länge har varit en populär semesterö för fransmän och amerikaner slipper man rader av solstolar och parasoller. Att aldrig någonstans behöva trängas med turister, vare sig på restauranger eller stränder, är en bestående känsla under mina två veckor här.I nästa turistby, utanför St Francois vid klipporna med Atlantens dyningar finns fina ödestränder, öns enda golfbana och nybyggda lyxhotellet La Cocoteraie. Smakar Guadeloupes "nationalrätt", indieninspirerade currygrytan Colombo med stora lammbitar och ris till lunch. Helt okej men inte speciellt annorlunda än på den indiska kvarterssyltan hemma. Maträtterna är rätt dyra, smaklösa och återkommande på restaurangerna, man får för lite för pengarna.Slaveriet avskaffades 1848 då afrikaner och västindier släpptes från sina bojor på sockerrörsfälten som dominerar Grande Terre. Men det kreolska språket som utvecklades i mötet mellan slavarna och franska slavägare lever kvar. Jag tar upp liftande Jimi, en man i 40-årsåldern med fläckiga ljusbruna gabardinbyxor och är kreolskt mörkhyad. Han snackar på snabb kreol och med mina begränsade franskakunskaper förstår jag inte ett ord.- "Pani pwoblem" upprepar han var tredje mening...Tyvärr inser jag snart att det här är det mest karibiska jag kommer att uppleva under mitt besök i Västindien. Befolkningen lever med samma levnadsstandard och sociala privilegier som vilken parisbo som helst. Man får vara skönt ostörd bland europeisk medel- och överklass. Men jag hade väntat mig mer karibiska rytmer i barer och på kvällarna.- Här på Guadeloupe älskar de Champagne och hummer, säger sympatiska Francoise Dumont när vi äter lyxmiddag tillsammans. Hon äger Aquarelles Villas där vi bor i ett hus med egen pool på norra Basse Terre, en mil från öns charmigaste lilla by Deshaies med sina gulliga souvenirbutiker, avslappnade kvällsatmosfär i tavernor med utsikt över havet i den lilla hamnen.Visst får vi en härlig champagne- och hummerkväll tillsammans med många skratt och personliga samtal om livet. Francoises ord sammanfattar kanske Guadeloupe på ett bra sätt: det är mer hummer och champagne och tidigt sänggående än svettiga steeldrums och sena reggaenätter.

Guadelope - Karibiens franska paradisö

Den karibiska ön Guadeloupe är den ö som nu skall locka fler drömmar om en glamourös vintersemester. Från och med december finns det möjlighet att åka svensk charter hit.