Videon är inte längre tillgänglig
Ola Reimhult är uppväxt utanför Västervik men är sedan 1977 bosatt i Karlstad. I dag är han pensionär men 1967 var han tjugo år och bodde vid Hjortenbaden där hans pappa Erik Reimhult, som var en välkänd skulptör, bland annat hade sin ateljé. Ola arbetade sommar på gatukontoret.
Just den här sommaren minns han som väldigt varm. Ulf och hans kamrat Ola arbetade i kortbyxor och bar överkropp och en av de viktigaste uppgifterna under sommaren var att ändra trafikskyltar inför omläggningen. Det var en syssla den ordinarie styrkan gjorde när det fanns tid.
– Vi arbetade på ackord med det och lyckades rationaliserade processen en hel del. Ena dagen sågade vi till metallstolparna, andra grävde vi hålen och så vidare. Då gick det snabbt när vi väl monterade upp skyltarna. Vi arbetade långa dagar och långt in på kvällarna.
Det kanske gick väl snabbt för grabbarna. För vid första löningsdagen blev killarna inkallade till chefen på kontoret.
– Han sa att det inte såg bra ut att två sommarjobbare tjänade mest av alla arbetarna på gatukontoret...Så vi fick lov att sänka tempot.
Istället blev det långa fikaraster och Ola Reimhult kan tänkta sig att de var de mest solbrända unga männen i Västervik vid sommarens slut.
Så kom den stora dagen. Kaoset...uteblev helt.
– Det var så mycket prat innan, så enormt mycket information. Men när dagen väl kom hände inte så mycket alls. Det gick smidigt och utan större dramatik, som jag minns det. Jag hade själv ganska nyss fått körkort och gav mig ut så fort som det var tillåtet. Det var en kul grej med god stämning.