Han överlevde vägbomben i Afghanistan

- I en vänstersväng får en våldsam detonation under oss hela framvagnen på vårt pansarfordon att lyfta och vi kör ned i ett dike. Allt är svart, rökigt och otroligt dammigt. Noll sikt. I mörkret konstaterar vi att alla lever och är oskadda. Lycka. Men vad tänker fienden nu ta sig till?

Kulturkrock i byn Arab-Mazari. Foto: Henrik Ryheden

Kulturkrock i byn Arab-Mazari. Foto: Henrik Ryheden

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2011-05-24 06:45

Endast en vecka innan ambulanssjuksköterskan Henrik Ryheden från Västervik ska avsluta sitt halvårslånga uppdrag i Afghanistan och återvända hem till Sverige, körde natten till söndagen hans pansarfordon på en nedgrävd, hemmagjord vägbomb.

Isaf-styrkans fordon skadades illa och fick bärgas från platsen, men ingen av de åkande fick några fysiska skador.

- Efter 5 månader och 16 dagar i Afghanistan blev min pansarterrängbil utslagen. Alla mår bra men är omskakade, skriver Henrik Ryheden sedan vi via Internet nått honom i Afghanistan på måndagen.

Kan du med egna ord berätta om hur du upplevde händelsen?
- Vi körde som andra vagn i en kolonn. Den första missade bomben. Det otäcka var inte själva explosionen utan den första stunden i mörkret direkt efteråt, när man inte vet motståndarens nästa drag. Finns det fler minor? Kommer de med sina AK-47:or och skjuter snart?

Det var sent på lördagskvällen Henrik Ryheden och de svenska soldaterna fick uppdraget att hjälpa afghanska kolleger som var under beskjutning med indirekt eld. De hade en skadad polis och behövde sjukvårdshjälp samt understöd från skyttet.

Tre pansarterrängbilar, två med skytte och en tredje sjukvårdsvagn med bland annat Henrik Ryheden ombord, gav sig iväg.

- Under hela framryckningen kontrollerade vi noga vägbanan i syfte att upptäcka eventuella, nedgräva vägbomber. När vi har en kilometer kvar ser vi i beckmörkret, via våra bildförstärkare, att det är nygrävt i grusvägen. Det ser misstänkt ut så vi stannar. Efter två timmar får vi order att framrycka tillbaka till vår bas. Den skadade polisen hämtades med en amerikansk Black Hawk-helikopter.

- Det var vid den sista, skarpa vänstersvängen, precis vid ett hus 800 meter från vårt mål, som bomben detonerade våldsamt under vagnen. När dammet lagt sig kunde vi för egen maskin ta oss upp ur diket och köra undan en bit från "blastzonen".

- Det 300 kilo tunga högra framhjulet var bortsprängt. En krater med två meter i diameter och en meters djup fanns där bomben legat.

Direkt efter detonationen drogs en stor apparat igång. Mängder av olika specialistsoldater dök snabbt upp. Sjukvårdare, sprängtekniker, bombhundar, militärpoliser samt tunga bärgningsfordon.

Man undersökte om flera bomber fanns utlagda och soldater slog en ring kring fordonskolonen för att skydda civila från att komma in i området.

Hur känns det nu att jobba vidare de sista dagarna?
- Det är inte obehagligt att vara kvar här. Däremot blir det mycket skönt att se Sverige snart. Det känns som om det räcker nu. Om två dagar kommer våra avlösare och då lämnar vi över ansvaret, dock utan pansarvagn. Den är obrukbar en tid framöver. Flyget går hem den 30 maj.

Har du och de övriga i gruppen fått debriefingsamtal?
- Ja, vi är tagna ur tjänst och har debriefat inom vår grupp. Ytterligare debriefing väntar på Livgardet i Stockholm vid hemkomsten om en vecka.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om