Jon Johansson tycker att alla skulle försöka odla något själva hemma. Om så bara en tomatplanta.
Det råder krig i grannlandet, världspolitiken är i gungning, ett handelskrig ligger inte långt borta, inflation och hög arbetslöshet. Och allt detta efter en lång pandemi.
– Det är väl nu vi behöver varandra som mest. Vore det inte härligt om vi lokalt i Västerviks kommun kan få igång samarbeten och gemenskaper som gör oss starkare och ger oss en viss säkerhet, menar Jon.
Det är inte med domedagsboken i hand han säger detta utan snarare med förhoppning.
– Det är inte med ångest i bröstet du ska se katastrofen komma och börja gräva bunker. Vi behöver alla bli medvetna om vilka utmaningar vi står inför och samarbeta runt beredskap ur ett större perspektiv. Se det som en möjlighet att skapa något positivt, säger han.
Vid långvarig kris har vi som det ser ut idag i princip ingen självförsörjningsgrad. Broschyren "om krisen kommer" uppmanar oss att ha beredskap hemma i form av konserver och torrvaror men det klarar endast en smärre irritation i ett ganska skört system.
– Allt kan inte ligga på invånarna och de egna hushållen så klart. Det måste finnas en långsiktig strategi för hur vi ska klara oss över tid. Det måste ske kommunalt, regionalt eller på riksnivå. Det räcker ju att vår bränsleförsörjning halveras för att vårt ganska sköra system ska kollapsa och vi riskerar svält, vilket är en ganska chockartad tanke, förklarar Jon.
Därför har han uppmanat via ett medborgarförslag att kommunen ska ta ett helhetsgrepp så att det åtminstone börjar pratas om och planeras kring en kedja av lösningar. Han efterfrågar där en långsiktig strategi för en osäker framtid och där man inte bara ska tänka långsiktigt på livsmedel generellt utan även väga in folkhälsan.
– Vi bor i ett land som har varit förskonade men som också på grund utav detta väntar på att någon annan löser problemet. Tyvärr kommer det inte att hända. Du blir själv ansvarig för hur du ska skaffa mat om krisen verkligen kommer som det ser ut idag.
Som överläkare ser Jon också belastningen på sjukvården och det faktum att vi får en allt sämre folkhälsa.
– Vi har i regel ganska dålig fysik och det är en stor samhällsfara. Vi har för dålig motståndskraft helt enkelt, påpekar Jon.
Han sitter inte på svaren utan vill i och med sitt medborgarförslag få igång en ögonöppnare och en diskussion. Sen har han så klart drömmar och idéer.
– Det är svårt att göra stora förändringar för dig som individ och därför är det viktigt att samhället gör det enklare för dig att göra rätt val. Till exempel att beskatta den föda som är dålig för oss för att kunna subventionera priserna på hälsosam mat. Då skulle det bli lättare att göra ett bra val.
Han hoppas det går att få till en förändring där Västervik kan ligga i framkant för den. Att vi lokalt hittar varandra och drar nytta av varandras förmågor.
– Att bygga upp beredskap blir då ett sätt att bygga gemenskap och stärka varandra så att det blir något positivt. Det är viktigt att vi hjälps åt. Alla skulle kunna odla något hemma till exempel som en tomatplanta eller sätta en potatis i en hink. Vi kan alla bidra med något, menar Jon.
Under fredagen (21 mars) hålls en konferens på Marsbäcken kring den lokala livsmedelsstrategin och produktionen. Jon Johansson har självklart anmält sig och ser fram emot konferensen där bland annat kommunen är med.