Ian, som ni kunde läsa om även i förrgår, är en van sjukhusbesökare. Sedan han drabbades av cancerformen leukemi för två år sedan har han fått mängder av behandlingar i Linköping och hemma. Varje vecka besöker han Västerviks sjukhus för att ta prover och kontrollera sina värden.
De täta och jobbiga sjukhusbehandlingarna är över för Ians del. Nu får han underhållsbehandling med cellgifter i Linköping var åttonde vecka, och med tabletter hemma. I höst är den sista cellgiftsbehandlingen inplanerad och förhoppningsvis är cancern borta då.
- Men det dröjer fem år innan han blir friskförklarad så det är fortfarande mycket oro. Jag blir rädd varje gång han säger att han har ont någonstans, säger mamma Sophie.
Lekterapeuten Irja Edel-
swärd kommer in med några färgutskrifter till Ian. På bilderna provsitter Ian brandbilar. Där finns även bilder på ambulanser och räddningsbåtar. Ian jämför med den legobåt han fått välja för att han varit duktig på dagens provtagning.
- Vi var på brandstationen i går. Ian sitter alltid här och tittar på bilder av brandbilar så jag ringde och frågade om vi fick komma och det fick vi, säger Irja Edelswärd och berättar att hon försöker ta tillvara på barnens intressen så mycket som det går.
Hon har jobbat som lekterapeut på barnavdelningen i sju år och har ett tätt samarbete med sjukhusskolan, där Louise Henrysson är lärare. Tillsammans ser de till att de barn som vistas på avdelningen kortare eller längre perioder får samma stimulans som om de hade gått i förskola eller skola.
- Enligt skollagen måste alla barn och ungdomar erbjudas skola, oavsett hur länge de ligger inne. Det är inget tvång att gå i skolan när man är sjuk, men de flesta som ligger inne länge på avdelningen tar tillvara på den möjligheten, säger Louise Henrysson
Dagen på lekterapin börjar med en rapport om vilka barn som finns inlagda på vårdavdelningen och vilka som väntas komma till dagsjukvården, exempelvis i samband med en operation eller undersökning.
- Vi går runt och besöker barnen på rummet, fångar upp hur de mår och vad de vill göra. Vissa är infektionskänsliga och får inte lämna rummet. Då försöker vi se till att det finns spel eller andra aktiviteter för dem på rummet, säger Irja Edelswärd.
För de barn som kan lämna sina rum finns en stor avdelning där de kan ägna sig åt olika aktiviteter.
- Vi har inga bestämda aktiviteter. En del som kommer hit är lite försiktiga och sätter sig ner och ritar. Andra springer in i lekrummet direkt.
Vad är viktigast för barn som kommer till lekterapin?
- Att de får känna att de är barn! Vi försöker koncentrera oss på det friska och se barnet. Det här ska vara en frizon där vi inte pratar sjukdomar, säger Louise Henrysson och får medhåll av Irja Edelswärd.
- Det kanske låter klyschigt, men allt handlar om att se barnet! säger hon.