Det är ingen ovanlig syn att få se havsörn i Västerviks kommun numera. Annat var det på 1970-talet, då stammen var nere på 50 par i hela landet, enligt siffror från Naturvårdsverket.
Magnus Kasselstrand från Hummelstad, som har följt fågellivet i Västerviks kommun under en lång följd av år, minns vilken upplevelse det var att få se en havsörn på 70-talet:
– Man kunde leva på det i flera veckor.
Det var miljögifterna DDT och PCB som gjorde att havsörnarna blev allt färre under 1960- och 70-talen. Gifterna påverkade deras förmåga att föröka sig.
Även i dag finns det problem med gifter i äggen, men inte i våra trakter utan längre norrut längs kusten. Det tycks gå en gräns vid Stockholm.
Enligt Naturvårdsverket är annars kollision med tåg den vanligaste kända dödsorsaken för havsörnar nuförtiden, men många dör också av blyförgiftning, sedan de ätit slaktrester med blyghagel i.
Naturvårdsverkets uppskattning är att det nu – år 2020 – finns 800 par havsörn i landet, samma nivå som på 1950-talet. I den åtgärdsplan som har tagits fram för arten står det att målet är 1 000 par år 2030, ett mål som "uppnås högst sannolikt".
Men det varierar naturligtvis över landet, hur många örnar det finns. Magnus Kasselstrand tror inte att det finns plats för fler häckande havsörnar vid kusten i Västerviks kommun, där bona ibland kan ligga ganska tätt. Trängseln ger upphov till en hel del revirstrider mellan örnarna, som inte uppskattar att ha grannar för nära inpå. Det som händer då är att de riktar blickarna inåt landet.
– De återtar säkert en del sjöar där de har häckat förr i världen, för kanske hundra år sedan, säger Magnus Kasselstrand.
Havsörnens återkomst påverkar samtidigt andra fågelarter negativt, till exempel fiskgjuse, vars byten örnen gärna "stjäl". Det förekommer att havsörnen specialiserar sig på att ta en viss typ av fåglar, vilket kan bli ett problem om det är riktigt ovanliga arter, som fjällgäss. Örnen tar också ruvande ejderhonor.
Men i grunden tycker inte Magnus Kasselstrand att människan ska ingripa i någon högre utsträckning.
– Naturen måste få sköta sig själv så mycket som möjligt.
I huvudsak tycker han att den utveckling som har varit är bra, när det gäller den svenska havsörnsstammen.
– Det är fantastiskt att vi har så mycket havsörn och att den har återhämtat sig. Det är positivt.