En natt i månaden och fem timmar efter dagis varje onsdag. Det är så mycket tid som Jeanette Pettersson i Västervik får tillbringa med sin dotter varje månad.
När VT träffar den lilla familjen är det vid ett av dessa tillfällen. Dottern sitter i vardagsrummet och tittar på en film med Nalle Puh. I köket sitter vi med Jeanette och hennes mamma, Eva Melin, och försöker förstå hur det kunde gå så fel.
Det var när dottern var omkring två år gammal som problemen började. Jeanette och barnets pappa separerade, och i samma veva fick hon diagnosen ms, multipel skleros. Hon började dricka vin på kvällarna, för att dämpa ångesten.
- Jag tröstade mig med alkohol, och sedan blev det bara värre och värre, säger Jeanette.
Själv förstod hon inte hur långt det hade gått, men det gjorde hennes mamma och hon försökte förtvivlat få hjälp åt sin dotter. Inget hände.
- De tog ingen notis om mig som mamma, fast jag bad på mina bara knän.
Mamman förstod att det fanns en överhängande risk att socialen skulle ta barnet, och hon fick rätt. Först då insåg Jeanette hur illa det var.
Men inte ens då fick hon hjälp mot sitt missbruk, och när dottern var borta söp hon hejdlöst.
- Hela jag dog när de tog min dotter. Man har inget att vakna upp till.
Det blev en helvetessommar för mamman, som ägnade många timmar åt att vaka över sin alkoholiserade dotter.
Jeanette hade inget annat stöd än sin mamma, som försökte få socialen att hjälpa till. Men de tyckte att mamman kunde se till sin dotter. De bor i samma område.
- Det är självklart att man ställer upp för sina barn. Men den hjälpen hon behövde, den kunde jag inte ge henne, konstaterar mamman.
Under tiden höll Jeanette på att supa ihjäl sig. En dag, när mamman körde in henne till akuten, hade hon skyhöga 5,2 promille alkohol i blodet, och då lades hon in några dagar på psyket.
Sedan släpptes hon bara ut igen.
- Jag tycker att landstinget och socialen skulle samarbeta mer. Någon måste ta hand om missbrukarna, när de kommer ut, säger mamman.
Inte förrän det kom en ny anställd till socialkontoret fick Jeanette komma iväg på ett behandlingshem.
I dag går hon på antabus och har flera gånger i veckan kontakt med Pilen i Västervik, där de kontrollerar att hon inte dricker. Hon har haft ett par återfall, men innan dess höll hon sig nykter i elva månader.
Socialen kräver att hon ska hålla sig nykter, om hon ska få utökad tid med barnet. De tycker att hon får träffa henne en hel del. Jeanette håller inte med.
Hon ser att dottern far illa av situationen. Hon vill vara hos sin mamma. Jeanette tycker att målet måste vara att hon och flickan ska kunna bo ihop igen, men hon är rädd att socialen inte vill det längre.
- Varför ska hon flytta hem? Hon har det ju bra där hon är, fick Jeanette till svar en dag.
Hon är glad att det är en bra stödfamilj, men vill träffa sin dotter mer. Att dottern inte kan flytta hem igen direkt, förstår hon, men hon tycker i alla fall att de kunde få successivt mer tid tillsammans, om hon sköter sig.
- Hur mycket kräver de? Ingen kan vara helt perfekt.