Helt chanslös mot polisens hundar

Torsdag, eftermiddag. Brukshundsklubben, Västervik. Vi står på övningsområdet tillsammans med hundförarna Joakim Bodin och Fredrik Skogh samt deras hundar, Tempo och Urax. Två rejäla bitar, nyutsläppta från polisbilen. Vi ska öva attack och jag är målet för dagen. - Ta på dig den här skyddsarmen och spring iväg, hunden sköter resten, säger Joakim Bodin och ler brett. Jag klär på mig skyddet, tar ett djupt andetag och börjar kuta för allt jag är värd. Hunden sätter fart på kommando. Hinner i kapp mig på två röda och slänger sig med öppet gap mot armen. Hugg! Jag flyger ner på knä, hunden river och sliter, frustar och biter. Jag är chanslös … Vi övar olika typer av attacker. Det som imponerar på mig mest är förarens kontroll över hunden. Samspelet mellan dem båda. Jag kutar iväg och tjoar för kung och fosterland och hunden gör ingenting innan föraren gett order. Det enda tillfället när hunden går till anfall utan order är om hans förare blir angripen, vilket jag fick med kraft fick erfara när jag spelade ilsken huligan … Jag, alltså "huliganen", vrålar allt jag kan och slår ut med armarna. Jocke Bodins uppgift är nu att hålla tillbaka mig med hunden. Hunden är helt vild och skäller så det tjuter i öronen för att markera, typ: "ett steg till och du är stekt grabben". Plötsligt slår jag ut armen mot föraren för att iscensätta en attacksituation. Hunden reagerar blixtsnabb och avvärjer attacken genom att anfalla. Allt för att skydda sin förare. Den här gången går bettet igenom skyddsarmen och river upp några sår i skinnet. Men den som ger sig in i leken får … ja, ni kan resten. Och lek är vad det handlar om denna dag. Hunden har kul, och jag med faktiskt. Efter attacken klappar vi om varandra och jag bjuder på lite kli på magen ... I verkligheten är dessa attacksituationer mycket ovanliga. I de allra flesta fall behöver aldrig föraren ge order om attack, och det är fullt förståeligt. Man är nämligen inte särskilt kaxig med en 40-kilos schäferbjässe framför sig med en käft som utan större problem skulle kunna slita bort ens muskler från kroppen. Det kallas respekt, hunden vet dessutom om att han är både större, starkare och snyggare än dig. - På så vis är hunden ett perfekt redskap som förebyggande arbete, få vågar ge sig på en polishund i skarpt läge, konstaterar Fredrik och Jocke tillägger: - Är det något större bråk på stan så brukar det räcka med att vi åker ner och öppnar bakluckan och låter hunden skälla, det brukar få även de tuffaste busarna att tagga ner.

Helt chanslös mot polisens hundar

Han heter Urax. En schäfer på drygt 40 kilo. Polis till yrket. I torsdags fick han chansen att brotta ner VT:s reporter, en chans han mer än gärna tog. - Kom igen nu Urax, ta honom! beordrar hans förare och attacken är ett faktum.