Över 60 kvinnor, fler än vad arrangörerna räknade med, kom till kvinnofrukosten som hade temat "Ord på väggen och på vägen" på lördagen.
Både Anita Tildemyr och Marcus Brännström har många bonader i sin ägo. Marcus började brodera redan som elvaåring och visar både egen verk och andra.
– När jag fick frågan om att medverka behövdes det ingen betänketid, jag sa ja utan att tveka, inledde Marcus sin halvtimme.
Han berättade också att han själv fötts in i en "broderifamlj".
– Även min morfar broderade.
Marcus Brännström spelar och sjunger och han berättar om en bonad som han hittade på en nätauktion.
– Min mormor Linnea skulle fylla år och då hittade jag en halvbroderad bonad på en nätauktion och jag räknade ut att jag skulle hinna brodera klart den innan mormors födelsedag. Det var mörkt och vinter och på kvällen valde jag en färg som jag tyckte var bra. Men morgonen efter upptäckte jag att jag broderat en lila bock så då fick jag peta upp och börja om...
Anita Tildemyr har över 300 väggbonader i sin ägo.
– Man pratar om att allt broderande är förspilld kvinnokraft, men det är det inte, slår hon fast.
Hon berättar att man förr i tiden satte upp tygstycken på väggarna för att göra det ljusare inomhus och på helgerna hängde man vävda tygstycken över matbordet för att hindra att spindelväv och råttlort hamnade i maten.
– Ofta handlar bonaderna om barndomen och barndomshemmet. Ofta syns stugan, solen lyser och sjön glittrar. Det är fint och vackert väder, säger Anita Tildemyr.