Sönerna såg flytten till Jämtland som ett äventyr.
Elisabeth Lenstiernas arbetsgivare, ett privat omsorgsföretag, gick i konkurs och plötsligt stod hon som många andra utan jobb. Ett par månader stod Elisabeth ut. Hon sökte jobb, där hon var kvalificerad eller till och med överkvalificerad i många fall, på pendlingsavstånd till hemmet i Västervik. Hon säger att Arbetsförmedlingen inte var någon direkt hjälp för att ta nästa steg i karriären.
– Arbetsförmedlingen borde göra ett omtag och återgå till sitt ursprungliga uppdrag. Att faktiskt hjälpa folk tillbaka till arbetslivet, säger Elisabeth.
Efter att ha mötts av ett antal nej, några intervjuer där arbetsgivaren valde att rekrytera inom företaget istället och med ännu fler "tack för din ansökan" valde hon att strunta i närområdet och istället söka jobb som passade hennes kompetens över hela Sverige.
– När jag hittade annonsen för det här jobbet kändes det rätt och spännande, berättar hon.
Sen augusti 2024 jobbar hon som enhetschef inom LSS på Socialförvaltningen på Krokoms kommun. Ett vikariat på ett år. Men det var långt ifrån självklart att söka tjänsten trots att den tilltalade henne. Elisabeth saknar inte mod och är full av nyfikenhet vilket peppade henne vidare.
– Det som framförallt tilltalade mig var kommunens värdeord - mod! Att vara modig var så fint sätt att tänka av en kommun tänkte jag.
Och det krävdes lite mod att flytta med två barn 13 och 11 år från välkända trakter och närhet till morföräldrarna. Många samtal med barnen och vännerna och mängder med efterforskning om den nya orten blev det innan hon till sist valde att söka tjänsten.
– Som så många gånger tidigare fick jag ett autosvar om tack att jag sökt tjänsten. Jag tog då direktkontakt med den angivna personen i mejlet och förklarade att jag trots avståndet var genuint intresserad av tjänsten, berättar Elisabeth.
Hemma vid köksbordet i Västervik tog planerna form och i augusti 2024 gick flyttlasset till Jämtland. Helt okänd mark för hela familjen.
– Vi valde att se det som ett äventyr och visste ju också att det inte behövde vara för alltid. Det var ett vikariat och det gav oss chansen att se mer av Sverige och den vackra naturen.
Hon fick många bra tips från sin nya arbetsgivare om rätt område att bo, bra fritidsområden, bra skola. Viktiga delar i en familjs vardag.
Barnen skrevs in på skolan och den lilla orten kändes hemma ganska snart. Runt hörnet av bostaden ligger kommunens längsta pulkabacke, varje skola har en egen isbana och på rasterna åker man bland annat längdskidor. De är omgivna av berg, sjöar och vackra vyer.
– Det är verkligen ett äventyr! Vi har bara sju mil till Åre och Östersund ligger inte heller långt bort. Vi gillar naturen och här finns det mycket av den.
Naturen runt hörnet.
I augusti 2025 är vikariatet över men eventuellt kan det bli en fortsättning på äventyret.
– Ingenting är klart ännu och allt hänger ju på barnen. Vad vill de och trivs de med beslutet? Det finns många stora arbetsgivare häromkring och även om ingenting är klart finns det möjligheter för oss att stanna.