På måndagen höll Harald Hjalmarsson (M) i ordförandeklubban när kommunstyrelsen höll sitt första sammanträde efter sommaruppehållet. Måndagen var också hans första arbetsdag efter drygt en månads sjukskrivning.
I slutet av juli drabbades han av en hjärnblödning.
- Den var av det mildare slaget, säger han, och beskriver hur den yttrade sig: Jag fick problem med balansen, yrselanfall.
Han lades in på sjukhus, och därefter har det varit rehabiliteringsträning.
- I det här fallet vilar man sig inte i form, utan det är träning som gäller.
I förra veckan fick han beskedet av läkarna att han var återställd, men fick rådet att ser över sitt engagemang. Det var Regionförbundsposten som fick stryka på foten. Däremot upprepar han flera gånger att när det gäller kommunpolitiken så är det 100 procent som gäller, utan inskränkningar.
Det betyder inte att han inte funderat på sitt kommunpolitiska engagemang.
- Den senaste veckan har jag vridit och vänt på alla mina engagemang.
Han räknar upp flera andra uppdrag som han har: bland annat i Sveriges kommuner och landsting och i styrelsen i EU:s strukturfonder.
- Alla uppdragen har engagemanget i kommunen som bas. Det är Västerviks kommun som jag brinner för. Jag vill vara kommunalråd i många år till.
Innan hjärnblödningen höll han ett högt arbetstempo. Han berättar om dagar med 14 - 16 timmar av arbete, och det har varit fler arbetsdagar än fem varje vecka.
- Jag har hållit ett tempo som jag bedömt att klarat av. Jag tycker om att arbeta. Så här var det redan innan jag blev kommunalråd.
Nu har han fått sig en tankeställare. Någon maxgräns för antalet arbetstimmar har han inte satt, men berättar att han kommer att bli noggrannare med sömn och vad han äter.
Förhoppningen är att det minskade engagemanget i Regionförbundet ska leda till färre timmar i bilen, och färre hotellövernattningar i tjänsten.
Nu gläds han åt vara tillbaka. Han berättar om ett stort stöd från vänner och politikerkollegor under månaden som gått. På kommunstyrelsen hälsades han åter med kramar från flera av de övriga ledamöterna.
- I många sjukfall så drabbas de anhöriga nästan värre. Jag hade det jättebra på sjukhuset, medan familjen dragit ett tungt lass.