Hjärtan klappar för skolan

Jag har nyss bevistat kommunfullmäktige och en och en halv timmes interpellation beträffande besparingarna på skolan, med vidhängande repliker och inlägg. Det är många hjärtan som klappar för skolan bland fullmäktiges ledamöter, men de klappar hårdare och snabbare när meningsmotståndarna får på pälsen eller när retoriska dubbelsaltomortaler briserar. Det lilla jag lärt mig är att handling alla gånger slår retorik när det gäller förändring. Därför häpnas jag av "så mycket snack och så lite verkstad". Framtiden ser allt annat än ljus ut för barnen och ungdomarna i Västerviks kommun så länge som vi vuxna sviker och inte tar vårt ansvar.Fullmäktiges ledamöter har som kollektiv en hyfsad bild över problemen. Samhällets förändring, skolans kommunalisering, läroplaner modell sämre, föräldrarnas pressade situation, det ekonomiska läget och säkerligen fler faktorer. Det verkar dock som om problemen är för komplexa och omfattande för att någon eller några ska våga att ta ledningen. När ledarskapet saknas, så finns det knappast något följe. Möjligheterna att lösa problemen blir obefintliga när lärare, elever, föräldrar, politiker, tjänstemän och alla andra nyckelpersoner går sina egna små stigar. Ibland med litet följe och ibland mol allena.Den som vågar ta ledarskapet kommer att få en tung resa, men jag är helt säker på att den får ett mycket angenämt slut. Harald Hjalmarsson och Thomas Kronståhl, hur skulle det kännas att vara en av dem som bidrog till att Västerviks skolor hamnade i den positiva skolstatistiken på Skolverkets servrar? Varför inte tillsammans? Vad är det värsta som kunde hända? Det kan inte bli sämre.Harald, jag gillar ditt debattinlägg "Lärarens förändrade roll", men den avslutande meningen känns lite defensiv. Jag har inte beskyllt kommunfullmäktige för den situation som Västerviks skolor befinner sig i, utan endast bristen på ledarskap på att lösa densamma. Jag har haft nöjet att träffa vår skolchef Lena Karlberg vid några tillfällen. Hennes vision för måluppfyllelse är 100 procent. Om vi når dithän är vi de facto en av Sveriges bästa skolkommuner, om inte den allra bästa. Det kallar jag vision, mål och framtidstro.Varför kan jag inte se denna kraftfulla markering för barnen, ungdomarna och skolan från er politiker i allmänhet och dig i synnerhet? Den kraften har du i dig. Det vet jag. Du har bett om förslag i tidigare inlägg och här är mitt förslag. Barn- och utbildningsförvaltningen har många kompetenta tjänstemän som kan utveckling och analys. Skjut upp besparingarna tills dess en analys över Västerviks skolors styrkor, svagheter, möjligheter och hot är gjord. Det är först sedan som ni politiker har ett underlag att besluta ifrån. Det kan hända att du kan spara mer än 39,4 miljoner och samtidigt nyanställa lärare. Problemet är att vi inte vet hur problemen i skolan ser ut. Vi vet inte om skattebetalarnas resurser används på bästa sätt. Jag vet endast att under tiden så får barn och ungdomar lida. Men det finns hopp så länge det finns hjärtan som klappar för skolan.