Jessica Stenius bor numera i Stockholm, men växte upp i Västervik. Som sjundeklassare var hon med om en trafikolycka och fick hjärnskakning, och något år senare halkade hon omkull och slog i huvudet igen.
– Jag var 14 år, och cyklade på väg till skolan. Det var höst och halt, så jag slirade omkull och slog huvudet i trottoarkanten. När jag vaknade stod folk på trottoarkanten, och sedan tuppade jag av igen. Nästa gång jag vaknade var jag på lasarettet.
Jessica blev dock hemskickad från sjukhuset kort därpå, då hon mådde bättre. Samma kväll följde hon med några kompisar på julbingo – och märkte ganska snart att något var fel.
– Bingobollen, som var av järn, lät mycket i min hjärna och jag var yr och illamående.
Hon bestämde sig för att gå hem. På vägen hem förvärrades symtomen, och väl hemma kändes det som att huvudet skulle explodera. Ingen av hennes anhöriga förstod hur illa det var, men någon av dem beställde en taxi åt henne.
– Jag minns att pappa bar ut mig till taxin. Sedan fick jag en blackout och minns ingenting förrän fyra dagar senare, då jag vaknade på intensiven i Linköping.
Jessica hade fått en hjärnblödning och svävade mellan liv och död – men överlevde.
– Det känns som att det var den där taxichauffören som räddade mitt liv, och jag skulle gärna vilja veta vad som hände.
Länge ville hon inte gå ut offentligt med att hon sökte personen, men nu tycker hon att det gått så lång tid. Hon hoppas att personen läser hennes historia i tidningen och kanske tar kontakt med henne.
– Jag skulle vilja tacka den som hjälpte mig.
Händelsen inträffade i oktober 1990 och Jessica bodde då på Långrevsgatan.