Hon forskar om Norra sjukhuset

Väldigt lite forskning har gjorts kring Norra sjukhuset i Västervik, men nu har Eva Andrén bidragit med en c-uppsats om sinnessjukavdelningen som fanns där under förra seklets början.

Forskat om Norra sjukhuset. Eva Andrén har skrivit en c-uppsats om kriminalvårdens sinnessjukavdelning på dåvarande Västerviks hospital.  FOTO: HANS BRANDIN

Forskat om Norra sjukhuset. Eva Andrén har skrivit en c-uppsats om kriminalvårdens sinnessjukavdelning på dåvarande Västerviks hospital. FOTO: HANS BRANDIN

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2006-01-21 00:25
Uppsatsen heter: "Brottslighet och sinnessjukdom - en studie om intagna på sinnessjukavdelningen vid Västerviks hospital under 1910-, 1920- och 1930-talet".

- Jag trodde först att sinnessjukavdelningen var lika med fasta paviljongen, berättar Eva Andrén, tidigare undersköterska i Västervik. Egentligen ville jag helst forska om den fasta paviljongen, men jag fick bara tillgång till ett mycket litet antal journaler på grund av sekretesslagen. Men jag har inte givit upp hoppet utan ska försöka få tillgång till ett rimligt antal för forskningsändamål.
Nu fick Eva Andrén forska om patienter på sinnessjukavdelningen istället och låna journaler från landsarkivet i Vadstena. Men hon fick läsa dem på biblioteket i Västervik.
De intagna där fick arbeta i skomakeri, trädgård och dylikt i gemenskap på sjukhusets område under dagtid, medan patienter på fasta paviljongen hölls inlåsta och inte fick arbeta med några verktyg.

- Jag har valt ut två år på varje årtionde och börjar 1914 och 1915 då avdelningen just öppnat. Sinnessjukavdelningen tillhörde kriminalvårdsstyrelsen till skillnad mot fasta paviljongen som tillhörde Västerviks hospital. Till sinnessjukavdelningen kom fångar betett sig märkligt för utredning eller så kom icke dömda för rättspsykiatrisk undersökning (som utfördes i Västervik till 1946).
Eva Andrén har jämfört bakgrunden för de intagna och det finns många likheter. De flesta kom från fattiga förhållanden och hade dålig ekonomi, de hade hoppat mellan olika jobb och straffade/anklagade för stöld eller hemfridsbrott.
- En mycket intressant detalj är de rasbiologiska/antropologiska undersökningar som plötsligt omfattade så gott som alla intagna under 1920-talet. Då fanns föreställningen om att en kriminell person hade utmärkande vissa fysiska drag. Vid samma tid etablerades rasbiologiska institutet i Uppsala och eventuellt kan undersökningarna i Västervik ha gjorts på uppdrag av institutet. Den här formen av undersökningar försvinner senare.
- Mina resultat följer i stort sett vad andra undersökningar kommit fram till, säger Eva Andrén. Det hade varit roligt om jag hittat något speciellt, men så blev det inte. Jag satt i tre veckor och läste journaler och visst kan man bli beklämd över alla öden. Exempelvis personer som suttit fängslade och skickats till Västervik för observation som kunde vara ett år. Sedan betraktades de som friska igen och skickades tillbaka till fängelset.

Eva Andrén har tidigare skrivit om brottsligheten i Västervik och nästa år ska hon skriva ytterligare en uppsats.
- Troligen blir det en utveckling av mina tidigare uppslag, det går att skriva hur mycket som helst om Norra sjukhuset och förmodligen blir det utgångspunkten.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om